Pensionärernas lilla "myshörna"
Pensionärernas lilla ”myshörna” – dikten om SRF
Håll tyst!
Säg ingenting, tyck ingenting, stick inte upp mot de som faktiskt VET!
För vad vet du? En liten nykomling bland oss inbitna gamla uvar?
Vi som suttit här längre än vi kan minnas...
Varför ska man förändra, när allt är bra som det är?
Varför ska man ta hänsyn till varandra?
Det är bara JAG SJÄLV mitt stora EGO som räknas, du måste förstå det!
Varför tro att andra skulle lva annorlunda liv, ha andra krav på innehåll, verksamhet och när verksamheten ska äga rum?
Jag har ju inget liv, så då kan vi rätta oss efter mig...
För de där yngre, ska bara styra och ställa,
De där yngre ställer krav och väsnas,
Medans vi lite äldre, vi som är mest kloka och förståndiga,
Vi vet hur vi vill ha det och hur vi har haft det i hundra år,
I pensionärernas lilla ”myshörna”,
I ”vårt SRF”...
Kom inte och stör, du unga, entusiastiska och företagsamma människa!!
Du inkräktar på ”vårt” område,
Du skitar ner den ”äkta” mattan!!
Er ”lekhörna” är där borta. Du måste ha dåligt lokalsinne, vara dåligt rehabiliterad som har gått så kapitalt vilse i tillvaron,
Att du nu vill tränga dig in bland oss pensionärer
Och påstå att vi måste göra annat än spela bingo och dricka kaffe...
Varför då?
Kaffe är ju gott, att spela bingo är inte särskilt ansträngande
Och vill du gapa, skrika och kräva av politiker och andra,
Kan du ju alltid vända dig till de där US:arna, för sånt orkar vi gamlingar inte med,
Och det vet man ju hur politiker är, eller hur???
Nä, håll tyst!
Syns inte! Finns inte!
Det är då vi pensionärer älskar dig unga människa som mest.
Men innan du går, sätt på kaffepannan är du snäll...
