Varför är det fel att man vill försöka engagera sig???
Varför är det fel att man vill försöka åstadkomma någonting???
Jag kommer att ställa upp till styrelsen i SRF Skåne!
Kommentar: Amen fy fan, det kan du ju bara inte göra, du inser inte ditt eget bästa, de kommer sätta munkavle på dig...
Tack för uppmuntran, du glade!
Det är lite skrattretande, att man först sitter och uppmuntrar att yngre minsann ska våga sticka ut hakan, säga sin åsikt så att alla hör och ta över så att de ”gamla stötarna” försvinner. SEN, när man väl gör det, vad tror ni händer då??? Jo, då skrivs det diverse blänkare och kommentarer här och var på t ex käfthäftet, som förklarar för en hur oförståndig man är, som inte inser hur korrupta SRF:arna är...
Tjaa... hur man än vänder sig har man ändan bak...
För nu helt plötsligt, kommer de INTE välja in mig, för att jag varit för uppkäftig! Men… var det inte det jag skulle vara??? Eller, har jag missuppfattat någonting? Jag har ju varit mig själv ju!
Alltså, jag har en egen vilja, jag vet förmodligen vad jag gör, för jag är vid mina sinnens fulla bruk, hoppas jag...Jag kan tacka ja eller nej till saker utan att vara rädd för obehagliga koncekvenser.
Jag tror att en del förändringar är nödvändiga både i SRF och US, och de förändringarna åstadkommer man inte på en mailinglista, eller genom att skriva spetsiga kommentarer på sin statusrad på fb. Jag tror, att alla måste dra sitt strå till stacken och jag tror, att har man idéer och förslag på förändringar, så bör man inte tiga om dem, eller tänka: Det är ingen idé. Nä, då är det VERKLIGEN ingen idé, framförallt inte att klaga. Till slut är det ingen som orkar lyssna, ingen som orkar bemöta det man säger. Det har jag själv fått erfara och det har lärt mig en del.
Jag erkänner gärna att jag tagit i med hårdhandskarna i debatterna, det skäms jag inte för. MEN, kanske har jag lärt mig att tänka efter, att se saker på ett lite anorlunda sätt än för ett eller två år sedan.
Jag tycker fortfarande att SRF ska införa direktdemokrati och att detta är fullt möjligt bara man vill, men att älta det på listorna, är bara tråkigt och leder ingenstans. Det är dags att gå från ord till handling!
Om man tror att en styrelseplats kommer att få tyst på mig, så tror man fel.Uppenbarligen finns det folk som gärna vill se mig i styrelsen, som sitter där idag och som är mina vänner. Det uppskattar jag och jag tänker sätta mig där med ambisionen att göra någonting bra av det, för mig själv och för mina synskadade kompisar runt om i Skåne och landet. Lyckas jag, så är jag glad, gör jag ett försök, är jag nöjd!
Men jag betackar mig från alla som försöker tuta i mig en massa om hur det kommer att bli eller inte bli om jag ger mig in i gökboet. Det vill jag och kan jag ta reda på själv. Bara för att jag är ung och US:are från början, så har jag inte varit aktiv i US nu på två år. US är en organisation, SRF en annan. Jag vet vad folk har råkat ut för som unga och nya i SRF, det hindrar mig inte från att prova.
Jag tror dessutom inte SRF Skåne har råd att INTE rösta in mig i styrelsen, för så många kandidater har de inte att de kan välja. I flera år nu har valberedningen påtalat att det är svårt att hitta folk.
Dessutom, om jag blir uppringd och har påtalat flera gånger i taltidningen, att jag efterlyser större inflytande bland yngre, då tackar man inte nej till en styrelseplats, så enkelt är det. Man får försöka gilla läget och göra det bästa möjliga, när man fått medlemmarnas förtroende. Det har jag inte ännu, men om de skulle välja bort mig för att jag tyckt lite anorlunda jämfört med alla andra gamla inbitna gubbar och tanter, så är det deras problem, inte mitt. Det är inte därför de ska rösta på mig, utan för vad jag kan tänka mig att försöka göra och vad jag brinner för.
Man kan inte tycka som alla andra alltid, men blandar man in personer i sin argumentation, kan man lika gärna sluta argumentera, för det är i sådana lägen fullkomligt ointressant. Personangrepp och liknande, får andra syssla med, själv vill jag förändra och ingenting annat. Människor kan man ändå inte förändra bara för att man själv tycker på ett visst sätt, eller är på ett visst sätt som person.
Jag gillar Leif GW Perssons kommentar i sina böcker: ”gilla läget!” :)
