Ingen välgörenhet för mig tack!
Jag avskyr när synskadeföreningar "tigger" pengar till förmån för oss synskadade! Det leder bara till att vi framstår som "tycka synd om-personer" hos allmenheten och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag vill att folk ska se mig som en individ, en person bland alla andra!
Detta gäller såväl på arbetsmarknaden som i skolan eller på bussen.
Söker jag jobb, då vill jag att arbetsgivaren ska koncentrera sig på min kompetens, mina betyg och vilka möjligheter som faktiskt finns. Arbetsgivare har möjlighet att lönebidragsanställa mig som funktionshindrad, alltså behöver det inte alls bli särskilt dyrt eller riskabelt, snarare blir det tvärtom nästan gratis arbetskraft.
Jag har jobbat som telefonist på en beställningscentral för färdtjänst- och sjukresor i Örebro när jag bodde där. Jag fick en dator precis som alla andra, med alla nödvändiga anpassningar,som punktdisplay, där jag kan läsa med fingarna det som kommer upp på skärmen. När någon ringde, visades på min display om det var ett färdtjänstsamtal eller ett sjukresesamtal. Sådant går också att anpassa.
Men jag vill inte att föreningar ska stå med en insamlingsbössa utanför Ica för att få pengar så att vi får fler synskadade i arbete, löjligt! Det funkar inte så! Eftersom vi är en minoritetsgrupp i samhället, måste vi möta arbetsgivarna och föra en dialog direkt med dem. Vad lönar det sig att gå via riksdagspolitikerna? De nämner ju aldrig personer med synnedsättningar som en resurs på arbetsmarknaden, när dem pratar om att gå från utanförskap till arbete. Där nämns bara ungdomar och sjukskrivna.
Fast det är klart... Alliansen tycker kanske det är bekvämt att synskadade och andra går hemma och gör ingenting. Samtidigt vill de försvåra för en att få sjukersättning och aktivitetsersättning, hmm...
Nåja, bara en liten parentes...
Det finns så mycket annat viktigt man kan samla in pengar till. Då är det betydligt vettigare att samla in pengar till synskadade i andra länder, eftersom dem oftast inte har käppar, punktmaskiner eller andra nödvändiga hjälpmedel som vi här i Sverige ser som självklara i vår vardag.
I andra länder får dem gå med träkäppar eller andra egenhändigt tillverkade käppar, de är inte alls lika bra att känna med som en riktig käpp.
Men nej, jag tycker inte att det är synd om synskadade, inte om mig i alla fall. Tycker det är viktigt att synskadeorganisationer tänker på det och vilka signaler man sänder utåt.
Detta gäller såväl på arbetsmarknaden som i skolan eller på bussen.
Söker jag jobb, då vill jag att arbetsgivaren ska koncentrera sig på min kompetens, mina betyg och vilka möjligheter som faktiskt finns. Arbetsgivare har möjlighet att lönebidragsanställa mig som funktionshindrad, alltså behöver det inte alls bli särskilt dyrt eller riskabelt, snarare blir det tvärtom nästan gratis arbetskraft.
Jag har jobbat som telefonist på en beställningscentral för färdtjänst- och sjukresor i Örebro när jag bodde där. Jag fick en dator precis som alla andra, med alla nödvändiga anpassningar,som punktdisplay, där jag kan läsa med fingarna det som kommer upp på skärmen. När någon ringde, visades på min display om det var ett färdtjänstsamtal eller ett sjukresesamtal. Sådant går också att anpassa.
Men jag vill inte att föreningar ska stå med en insamlingsbössa utanför Ica för att få pengar så att vi får fler synskadade i arbete, löjligt! Det funkar inte så! Eftersom vi är en minoritetsgrupp i samhället, måste vi möta arbetsgivarna och föra en dialog direkt med dem. Vad lönar det sig att gå via riksdagspolitikerna? De nämner ju aldrig personer med synnedsättningar som en resurs på arbetsmarknaden, när dem pratar om att gå från utanförskap till arbete. Där nämns bara ungdomar och sjukskrivna.
Fast det är klart... Alliansen tycker kanske det är bekvämt att synskadade och andra går hemma och gör ingenting. Samtidigt vill de försvåra för en att få sjukersättning och aktivitetsersättning, hmm...
Nåja, bara en liten parentes...
Det finns så mycket annat viktigt man kan samla in pengar till. Då är det betydligt vettigare att samla in pengar till synskadade i andra länder, eftersom dem oftast inte har käppar, punktmaskiner eller andra nödvändiga hjälpmedel som vi här i Sverige ser som självklara i vår vardag.
I andra länder får dem gå med träkäppar eller andra egenhändigt tillverkade käppar, de är inte alls lika bra att känna med som en riktig käpp.
Men nej, jag tycker inte att det är synd om synskadade, inte om mig i alla fall. Tycker det är viktigt att synskadeorganisationer tänker på det och vilka signaler man sänder utåt.
Kommentarer
Trackback
