musikannso

Nu har jag inte skrivit här på ett tag igen... Man måste ju ha någonting att skriva om och sanningen att säga, så finns det inte mycket att berätta just nu, förutom att jag varit hos min kära pojkvän och han har varit här och firat min 30-årsdag och deltog på min 30-årsfest, vilket det inte var så många som gjorde, men vi som gjorde det hade kul!
På fredag är det dags att operera in dialyskatetern, så om en månad blir det förmodligen dags att börja med dialysen. Mår verkligen inte bra just nu, somnar så fort jag lägger mig ner, blir heltslut för ingenting och har problem med magen, förkylningar och annat...

Men... Det var väl inget att berätta? Nej, jag ska nu skriva om helt andra saker tänkte jag, för även om man inte är i händelsernas centrum i föreningsvärlden, så snappar man ju upp ett och annat och min hjärna fungerar fortfarande, så jag har inga problem att fundera och analysera...
För jag ska inte förneka att jag lite grann saknar föreningslivet, då tänker jag främst på US, som jag ju varit så aktiv i i så många år. Men det har hänt och håller på att hända saker i organisationen som jag är väldigt orolig och bekymrad över och det har jag varit ganska länge...
För tillfället är jag inte medlem, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte?

Det är framförallt ett par saker jag funderat över, men som jag tror förekommer även i andra organisationer, inte bara i synskadeorganisationer faktiskt. Men det är det faktum att man inte tar vara på sina medlemmar, inte upptäcker dem förrän det nästan är för sent...

Påverkansarbetet har kommit att spela en allt större roll i US. Medlemsvård och medlemsrekrytering har fått stryka på foten de senaste åren. I viss mån önskar jag mig tillbaka till US som det var för tio år sedan, då man inte "tävlade" med varandra om vem som kunde åstadkomma saker bäst i organisationen, utan jobbade tillsammans mot samma mål och "tävlade" i samma lag, oavsett distrikt, förmåga eller åsikter.
Men samtidigt, det här med att ringa runt till alla och en var för att mer eller mindre "tvinga" igång folk i föreningsengagemang, det håller inte idag och det höll inte förut heller, eftersom US tidigare rundringningsprojekt inte har åstadkommit så stor skillnad under åren. Medlemsengagemanget måste, enligt min mening, alltid komma nerifrån, inte sättas igång av anställda "lektanter" eller andra "proffs", som får betalt för att ringa runt och säga: "Hej! Visst vill Du vara med i Unga Synskadade, det är skitkul! Jag var själv medlem en gång och vi gör de här och de här aktiviteterna. Kanske vill Du också sitta i en styrelse, det gjorde jag och det är inte alls svårt!"
Jaha, men hur ska man kunna göra ett bra jobb i en styrelse om man inte har lite mer kött på benen?
Medlemsskolor, jatack!

Nu blev US "stjärnplanerarhelger" inställda, där man skulle lära sig mer om bl.a aktivitetsplanering, pga för få anmälda. Jag är övertygad om att fler från US Skåne skulle komma, om man bara hade tänkt på VAR man väljer att lägga aktiviteterna. Sedan beror det förstås också på när i tiden man lägger dem. I maj har många mycket med tentor, pingst, sedan skolavslutningar och annat, man har inte tid att åka iväg.
Detta är jättebra saker, att få lära sig mer om aktivitetsplanering och liknande, det är något som alla medlemmar kan ha nytta av. Därför är det viktigt att man sprider aktiviteterna över landet, om det så handlar om att åka till norrland eller till Skåne, allt kan inte bara ligga i sthlm för att det är närmast och bekvämast för personal och funktionärer. Dessutom tycker jag, med tanke på vilka ekonomiska svårigheter US har haft och fortfarande verkar ha i viss mån, borde tänka på att lägga aktiviteterna på billigare kursgårdar än Almåsa och andra dyra hotell mitt i Stockholms city. Det rimmar ganska illa att man fick göra stora nedskärningar och sedan lägga ett medlemsforum uppe i Skellefteå, med dyra flygresor och annat. Samma sak gäller ju årets Medlemsmöte, som nu ligger i Dalarna. Visst, där har vi nästan aldrig varit, men hallå! US har heller inte haft någon riksaktivitet i Skåne-land sedan 2004... Inte heller Blekinge har haft någon, så länge jag kan minnas faktiskt...

Det har gjorts en del märkliga prioriteringar och fattats en del märkliga beslut, som den konstiga resepollicyn, som kommer att göra alla medlemmar som inte har fast inkomst och är heltidsanställda, utfattiga pga US, för att man kanske måste avanmäla sig och inte kan skaffa giltigt läkarintyg.
Jag som har mycket kontakt med sjukvården vet hur svårt det är att komma till en läkare om man har en kraftig förkylning. "Ta febernedsättande, nässpray och kanske någon slemmlösande tablett. Blir det inte bättre inom en vecka så får du höra av dig..." Har aldrig heller varit med om att en läkare skrivit läkarintyg för maginfluensa...
Ja, att man inte ska kunna avanmäla sig hur som helst och att US sedan får betala en massa pengar i onödan, det tycker inte jag heller är rätt, men det måste ju för fan rent ut sagt, vara rimligt för en medlem eller vårdnadshavare att betala! Att få stå för sina resekostnader själv och kanske t.o.m boendekostnader, plus deltagaravgiften, det är inte rimligt! Tänker man så då har man storhetsvansinne anser jag.

Vidare har man nu också bestämt vad ledsagarna får göra och inte får göra på aktiviteterna och vilka som ska få hjälp eller inte... Okej, ledsagarna ska inte arbeta som "slavar" och göra allt åt alla, men lite realistisk måste man vara och inte dra alla över en kamm och sitta och göra bedömningar vilken/vilka som ska ha med sig egen assistent eller inte, om man ska få hjälp att förflytta sig från en punkt till en annan, att man ska klara sig själv med hjälp av käppen eller ledarhund så långt det bara är möjligt... Javisst, jag kan gå med min ledarhund, bara jag själv hittar! Hunden är ingen vägvisare, bara en hjälpreda, ett förflyttningshjälpmedel och en individ som alla vi andra. Jag måste kunna tala om för hunden, ska vi svänga höger eller vänster, eller söka en viss trappa, dörr eller kant, annars gör man inte hunden rättvisa.

På forum "tvingades" medlemmar fatta beslut som inte ens fanns med i forumhandlingarna, även om vissa hävdade det och skyllde på att man inte hade läst handlingarna ordentligt...

Slutsats:

Det finns folk inom US som skadar organisationen OCH medlemmarna. Det skadar trovärdigheten hos förtroendevalda, både utåt gentemot föräldrar och medlemmarna, men också trovärdigheten i deras arbete inom organisationen, hur intressant eller relevant det de säger eller gör är. Till slut är det ingen som lyssnar, man pratar snart med sig själv, därför att man inte tar till vara på medlemmarnas idéer och engagemang. Man leker med ekonomin och kastar sten i glashus, när man gnäller och klankar på andra distrikt, som "inte har tillräckligt bra ekonomiska rutiner..." Jo kyss mig! Vad fan gör man själva då!? Anställer folk till höger och vänster, därför att man underskattar medlemmars förmåga och vilja att dra igång saker och ting, får medlemmar att fatta beslut som i själva verket är påhittade, bara för att vissa ska få sin vilja fram! Är det sådant som kallas för "demokrati"? Diktatorsfasoner, skulle jag vilja kalla det för. Fördjävligt!!

Är ni förvånade över att folk inte är medlemmar längre och att man har för lågt deltagarantal på aktiviteter? Näe, det är inte jag. Det är klart som korvspad att man inte vill vara med när man ändå blir överkörd i slutändan, av ett gäng som bara är ute efter att styra över allt och alla med järnhand!

Jag har inte påverkats så mycket, men det finns ju andra som inte är lika insatta och som kanske inte vågar säga ifrån. Det är dem som låter sig övertalas, manipuleras och styras, därför att de inte har kommit till självinsikt. Jodå, så går det till och det säger jag inte för att jag vill nedvärdera yngre på något sätt, men det är klart att om någon äldre kommer och säger: "Nu är det såhär och såhär och såhär, för så har vi alltid gjort och detta och detta står i stadgarna..." Ja vem skulle inte tro på det som inte är så påläst och inte har varit med så länge?

Oj... detta blev långt, men det är nödvändigt att se konsekvenserna i vitögat om vi vill ha något US kvar. Jag är tillräckligt vuxen för att inte bli tillrättavisad av folk som tror att de har bestämmanderätt över allt och alla, jag har också varit med tillräckligt länge för att förstå att US gräver sin egen grav på det här sättet. Nej, det är inget jag skrattar åt, jag har heller ingen önskan att ta över efter andra, det skulle ta allt för lång tid att reparera alla skador som uppstått de senaste fem åren. Den enda lösningen som jag ser det, är faktiskt att US blir en del av SRF igen. SRF behöver det, US behöver det, oavsett vad man i dagsläget vill eller inte vill. Men för att bedriva ett bra påverkansarbete utåt, krävs det att det även fungerar HÄR INNE, i själva hjärtat, att kommunikationerna mellan riks och distrikt fungerar, att man har bra kontakt med medlemmarna, att man tillvaratar medlemmarnas intressen på ett bra sätt, lyssnar på medlemmars idéer och önskemål, att man slutar upp att "tävla" med varandra, för ingen är bättre eller sämre än någon annan, vi är alla olika och har olika förutsättningar, både som enskilda medlemmar och funktionärer och som distrikt och lokalavdelningar.
Det krävs att vi kan sluta pajkasta och använda härskartekniker mot dem vi inte gillar för att de har en avvikande åsikt, annars har vi varken tid, ork eller resurser kvar att kunna strida mot dem vi egentligen ska strida mot där ute!

Jag skulle gärna vilja göra en sista insats i US, men inte som det ser ut idag, det går inte, för det skulle vara som att jobba i motvind, eller somatt prata med väggar...

Detta är min bild av US idag, det är möjligt att alla inte håller med mig, men det gör ingenting, nu har jag berättat vad jag sett och upplevt, folk får bilda sig en egen uppfattning, men jag är bekymrad, eftersom jag vet vad US har betytt och betyder för många medlemmar, folk som jag är kompis med men som har tröttnat alldeles för tidigt... Sorgligt, är bara förnamnet!