Obefogat gnäll på det nya ledsagningssystemet.
US har på Medlemsmötet antagit ett uttalande ang det nya ledsagningssystemet. Här är några tips och reflektioner:
1.Ledsagningssystemet har funnits i åtta månader. - Är det lång tid det för att hinna få allt att fungera hundraprocentigt? Allt kan bli bättre.
2.Samarbeta med SRF i frågan. Detta berör nämligen inte bara unga med synnedsättning, utan hela gruppen, från pensionärer till 12-åringar. SRF jobbar dessutom redan aktivt med systemet och träffar de ansvariga. Mycket tack vare dessa möten, har nu mötestiden för en synskadad kortats från en halvtimme till en kvart innan tågets avgång vid mötespunkterna. Mycket bra tycker jag.
3.Man kan visst få hjälp till toaletten, pressbyrån eller bagageförvaring. Det är möjligt att det inte funkar överallt, men för mig har det funkat i alla fall, så det är inget som gäller generellt.
4.Det är ombordpersonalen på tågen som ska hjälpa en till rätt plats. Detta för att ledsagarna inte ska riskera att bli kvar ombord om de inte hittar någon tågmästare på perrongen som kan hålla tåget tills ledsagaren är ute. Har inte varit några problem för mig.
5.Jag anser att det är bättre att försöka få de olika ledsagningssystemen att synkas med varandra, alltså att Skånetrafiken kan få tillgång till min bokning på SJ och vise versa, samt att man inför ett nationellt nr där man bokar samtliga ledsagningar. Detta är nog betydligt lättare än att få enskilda företag att gå med i det nationella ledsagningssystemet.
Att Jernhusen och Riksfärdtjänsten AB även ska kunna ledsaga till och från bussar och mellan tåg och bussar anser jag däremot är en självklarhet att man ska få och det är väl även något som SRF jobbat för tror jag mig ha förstått.
Tycker ändå att 24-timmarsregeln är rätt bra. Ju mer framförhållning, desto bättre utförd ledsagning, det är min erfarenhet. SJ:s sista minutenbiljetter går ju ändå inte att få tag i om man inte bokar dem 24 timmar innan oftast och alla andra rabatterade biljetter måste man ju boka månader i förväg för att hitta...
Att ledsagare uteblir i den omfattning som man antyder i uttalandet, har jag aldrig upplevt. Jaghar provat ledsagningen både i Hässleholm, Linköping, Norrköping, Katrineholm och Göteborg, där man glömde bort mig en gång i vintras. Det hände betydligt oftare att jag inte fick någon ledsagning på nämnda stationer när SJ hade hand om ledsagningen och anlitade taxi t ex.
Så mycket av kritiken anser jag är lite obefogad, medan man på vissa andra punkter kan förbättra den.
Men jag tycker inte man ska vara rädd för samarbeten, även om uttalanden kan vara bra också så att det kommer från flera håll.
Tycker en van resenär som reser ungefär en gång i månaden och har råkat ut för både det ena och det andra under en stor del av mitt vuxna liv när jag varit på resande fot...
1.Ledsagningssystemet har funnits i åtta månader. - Är det lång tid det för att hinna få allt att fungera hundraprocentigt? Allt kan bli bättre.
2.Samarbeta med SRF i frågan. Detta berör nämligen inte bara unga med synnedsättning, utan hela gruppen, från pensionärer till 12-åringar. SRF jobbar dessutom redan aktivt med systemet och träffar de ansvariga. Mycket tack vare dessa möten, har nu mötestiden för en synskadad kortats från en halvtimme till en kvart innan tågets avgång vid mötespunkterna. Mycket bra tycker jag.
3.Man kan visst få hjälp till toaletten, pressbyrån eller bagageförvaring. Det är möjligt att det inte funkar överallt, men för mig har det funkat i alla fall, så det är inget som gäller generellt.
4.Det är ombordpersonalen på tågen som ska hjälpa en till rätt plats. Detta för att ledsagarna inte ska riskera att bli kvar ombord om de inte hittar någon tågmästare på perrongen som kan hålla tåget tills ledsagaren är ute. Har inte varit några problem för mig.
5.Jag anser att det är bättre att försöka få de olika ledsagningssystemen att synkas med varandra, alltså att Skånetrafiken kan få tillgång till min bokning på SJ och vise versa, samt att man inför ett nationellt nr där man bokar samtliga ledsagningar. Detta är nog betydligt lättare än att få enskilda företag att gå med i det nationella ledsagningssystemet.
Att Jernhusen och Riksfärdtjänsten AB även ska kunna ledsaga till och från bussar och mellan tåg och bussar anser jag däremot är en självklarhet att man ska få och det är väl även något som SRF jobbat för tror jag mig ha förstått.
Tycker ändå att 24-timmarsregeln är rätt bra. Ju mer framförhållning, desto bättre utförd ledsagning, det är min erfarenhet. SJ:s sista minutenbiljetter går ju ändå inte att få tag i om man inte bokar dem 24 timmar innan oftast och alla andra rabatterade biljetter måste man ju boka månader i förväg för att hitta...
Att ledsagare uteblir i den omfattning som man antyder i uttalandet, har jag aldrig upplevt. Jaghar provat ledsagningen både i Hässleholm, Linköping, Norrköping, Katrineholm och Göteborg, där man glömde bort mig en gång i vintras. Det hände betydligt oftare att jag inte fick någon ledsagning på nämnda stationer när SJ hade hand om ledsagningen och anlitade taxi t ex.
Så mycket av kritiken anser jag är lite obefogad, medan man på vissa andra punkter kan förbättra den.
Men jag tycker inte man ska vara rädd för samarbeten, även om uttalanden kan vara bra också så att det kommer från flera håll.
Tycker en van resenär som reser ungefär en gång i månaden och har råkat ut för både det ena och det andra under en stor del av mitt vuxna liv när jag varit på resande fot...
Trött på att debattera och argumentera, - man måste också agera!
Fick en förfrågan om att skriva ett debattinlägg eller en artikel i SRF Perspektiv. Att man kom att tänka mig var för att: "Jag har åsikter" och då kom man "osökt" att tänka på mig...
Jaha... Men alla andra SRf:are då som har åsikter? Är det bara Annso som ska tycka saker, så att ännu fler SRF:are kan klanka ner på mig som person och därför att jag är yngre än kreti och pleti?
NEJTACK!
Jag har fått nog av att argumentera och debattera! De här debatterna leder tyvärr inte till särskilt mycket annat än pajkastningar och personliga påhopp. Någon annan som känner sig sugen får gärna ta över ett tag, jag orkar inte ägna halva mitt liv åt att tjafsa med gamla gubbar och kärringar. Alla vet redan vad jag tycker och vilka förändringar som måste göras. Blir bara trista upprepningar om man ska ta det igen...
Jag gjordes till "syndabock" för att jag tyckte så mycket om frågan om direktdemokrati. Jag blev t.o.m uppringd och fick stå till svars för mina åsikter, fast det fanns och finns åtskilliga medlemmar som tycker lika dant som jag...
Det är uppenbarligen så SRF tror att man får folk att stanna kvar och engagera sig,när man sätter dem på plats och korsförhör en medlem om VARFÖR man tycker si eller så...
Nej, jag vill agera, göra något som förbättrar för oss utåt, inte hålla på med en massa interna intriger. Visserligen kunde jag skrivit en artikel om just detta, SRF:s påverkansarbete, eller kanske snarare SRF Skånes brist på effektivt påverksarbete, som mest går ut på att man rövslickar beslutsfattare och godtar halvbra lösningar istället för att på allvar sätta ner foten.
Men vad skulle detta tjäna till? Distriktsstyrelsen lyssnar inte, anställda lyssnar inte, alltså är det att köra huvudet i väggen, ingen idé!
Sedan hjälper det knappast bara att sitta och "prata" med folk, man måste ut och synas, som US gjorde t ex mot Västtrafik. Ett mycket bra sätt att synas och skapa uppmärksamhet, som sedan kan leda till att övriga befolkningen också vaknar till och tycker att saker och ting är fel.
Tänk om SRF Skåne kunde ta och göra något liknande gentemot Skånetrafiken. Var länge sedan man gjorde något liknande sist, inte sedan 2005, då även US Skåne var med på ett hörn.
Näe, jag är så trött på att DEBATTERA så jag skulle kunna......
Tänk på alla de timmar vi lagt ner på att sitt apå mailinglistor och debattera, kasta skit på varandra för att man tycker på ett visst sätt, eller har en "bättre" possition än man själv, eller ser ner på likasinnade som inte klarar sig överallt utan ledsagare, färdtjänst, ledsagning i kollektivtrafiken etc. Hur mycket förändringar kunde vi åstadkommit i samhället under alla dessa debattimmar? MASSOR! Det är jag övertygad om.
MEN, eftersom styrelseledamöter och andra funktionärer sällan eller aldrig lyssnar på annat än sina egna åsikter, ja, då blir man förbannad och frustrerad och då blir det debatter som egentligen inte mynnar ut någonstans, men som behövs, därför att man annars inte får utlopp för sin frustration, därför att man vill kunna säga sina åsikter någon gång någonstans, när bara dem som är höjdarnas favoriter, blir valda till ombud och får åka iväg och leva lyxliv på dyra hotell med trerättersmiddagar och dansbandsafton på lördagskvällen...
Nejdå, det är inte lyxlivet jag är ut efter, men rätten att kunna rösta och säga min åsikt utan att behöva visa hur duktig jag är på att föra en lokalförenings talan, eller tillvarata SRF:s intressen.
Det här var kanske en lång harrang fören sådan liten sak som en förfrågan om man vill skriva en artikel. Men frågan väckte återigen frustrationen till liv, att bara sitta och skriva ner vad man tänker, vad man vill jobba med, istället för att kunna få vara på plats när det verkligen gäller, i röstningsögonblicken! Det är ju för fan är jag som medlem verkligen kan få säga vad man tycker på ett demokratiskt sätt som är rättvist för ALLA! istället för att behöva ställas till svars eller bli ställd mot väggen för att jag tycker si eller så!
Bort med ombudssystemet, in med direktdemokratin och använd alla kanaler som finns för att kunna genomföra det! Det är det enda raka. Att sitta och debattera på mailinglistor, insändare i Skånes taltidning eller i Perspektiv, gör mig bara platt i ändan!
Visst kan en medlem göra nytta på många sätt i en organisation, bl.a i påverkansarbetet. Men då måste också förtroendevalda kunna lyssna på andra också och inte bara på sig själv, att betala resersättningar till medlemmar som inte har heltidsjobb och inte har så hög inkomst, att bjuda på sig själv, att inte bara förutsätta att alla är nöjda med att en styrelse tycker si eller så, att visa att man får någonting tillbaka för att man betalar sin medlemsavgift osv.
Tack och godnatt!
Jaha... Men alla andra SRf:are då som har åsikter? Är det bara Annso som ska tycka saker, så att ännu fler SRF:are kan klanka ner på mig som person och därför att jag är yngre än kreti och pleti?
NEJTACK!
Jag har fått nog av att argumentera och debattera! De här debatterna leder tyvärr inte till särskilt mycket annat än pajkastningar och personliga påhopp. Någon annan som känner sig sugen får gärna ta över ett tag, jag orkar inte ägna halva mitt liv åt att tjafsa med gamla gubbar och kärringar. Alla vet redan vad jag tycker och vilka förändringar som måste göras. Blir bara trista upprepningar om man ska ta det igen...
Jag gjordes till "syndabock" för att jag tyckte så mycket om frågan om direktdemokrati. Jag blev t.o.m uppringd och fick stå till svars för mina åsikter, fast det fanns och finns åtskilliga medlemmar som tycker lika dant som jag...
Det är uppenbarligen så SRF tror att man får folk att stanna kvar och engagera sig,när man sätter dem på plats och korsförhör en medlem om VARFÖR man tycker si eller så...
Nej, jag vill agera, göra något som förbättrar för oss utåt, inte hålla på med en massa interna intriger. Visserligen kunde jag skrivit en artikel om just detta, SRF:s påverkansarbete, eller kanske snarare SRF Skånes brist på effektivt påverksarbete, som mest går ut på att man rövslickar beslutsfattare och godtar halvbra lösningar istället för att på allvar sätta ner foten.
Men vad skulle detta tjäna till? Distriktsstyrelsen lyssnar inte, anställda lyssnar inte, alltså är det att köra huvudet i väggen, ingen idé!
Sedan hjälper det knappast bara att sitta och "prata" med folk, man måste ut och synas, som US gjorde t ex mot Västtrafik. Ett mycket bra sätt att synas och skapa uppmärksamhet, som sedan kan leda till att övriga befolkningen också vaknar till och tycker att saker och ting är fel.
Tänk om SRF Skåne kunde ta och göra något liknande gentemot Skånetrafiken. Var länge sedan man gjorde något liknande sist, inte sedan 2005, då även US Skåne var med på ett hörn.
Näe, jag är så trött på att DEBATTERA så jag skulle kunna......
Tänk på alla de timmar vi lagt ner på att sitt apå mailinglistor och debattera, kasta skit på varandra för att man tycker på ett visst sätt, eller har en "bättre" possition än man själv, eller ser ner på likasinnade som inte klarar sig överallt utan ledsagare, färdtjänst, ledsagning i kollektivtrafiken etc. Hur mycket förändringar kunde vi åstadkommit i samhället under alla dessa debattimmar? MASSOR! Det är jag övertygad om.
MEN, eftersom styrelseledamöter och andra funktionärer sällan eller aldrig lyssnar på annat än sina egna åsikter, ja, då blir man förbannad och frustrerad och då blir det debatter som egentligen inte mynnar ut någonstans, men som behövs, därför att man annars inte får utlopp för sin frustration, därför att man vill kunna säga sina åsikter någon gång någonstans, när bara dem som är höjdarnas favoriter, blir valda till ombud och får åka iväg och leva lyxliv på dyra hotell med trerättersmiddagar och dansbandsafton på lördagskvällen...
Nejdå, det är inte lyxlivet jag är ut efter, men rätten att kunna rösta och säga min åsikt utan att behöva visa hur duktig jag är på att föra en lokalförenings talan, eller tillvarata SRF:s intressen.
Det här var kanske en lång harrang fören sådan liten sak som en förfrågan om man vill skriva en artikel. Men frågan väckte återigen frustrationen till liv, att bara sitta och skriva ner vad man tänker, vad man vill jobba med, istället för att kunna få vara på plats när det verkligen gäller, i röstningsögonblicken! Det är ju för fan är jag som medlem verkligen kan få säga vad man tycker på ett demokratiskt sätt som är rättvist för ALLA! istället för att behöva ställas till svars eller bli ställd mot väggen för att jag tycker si eller så!
Bort med ombudssystemet, in med direktdemokratin och använd alla kanaler som finns för att kunna genomföra det! Det är det enda raka. Att sitta och debattera på mailinglistor, insändare i Skånes taltidning eller i Perspektiv, gör mig bara platt i ändan!
Visst kan en medlem göra nytta på många sätt i en organisation, bl.a i påverkansarbetet. Men då måste också förtroendevalda kunna lyssna på andra också och inte bara på sig själv, att betala resersättningar till medlemmar som inte har heltidsjobb och inte har så hög inkomst, att bjuda på sig själv, att inte bara förutsätta att alla är nöjda med att en styrelse tycker si eller så, att visa att man får någonting tillbaka för att man betalar sin medlemsavgift osv.
Tack och godnatt!
