musikannso

Så har mina farhågor besannats, att det blir mer regel än undantag att människor ger sig på oskylldiga djur för att de inte kan tåla att de "inkräktar" på människans teritorium, eller inte tål att en katt jamar för att den kanske vill in eller är hungrig.

Synen som mötte mig härom dagen, när jag hittade min syrras katt i hennes favoritbuskar utanför porten, blodig och med ett stort sår under magen och ett i tassen, var fruktansvärd! Hon darrade i hela kroppen, jamade och försökte slingra sig ur famnen på mig, men jag höll henne.
I det ögonblicket kände jag ett sådant genuint hat, en sådan förtvivlan över vad de gjort med denna lilla kisse, att hade jag mött vederbörande i trappan just då, vet jag inte om jag hade kunnat svara för följderna!
Vi är tämligen säkra på vem/vilka som gjort detta, det gör det hela ännu värre plus att de uppför sig så skylldigt, genom att dra sig undan. Så lungt har det nog aldrig varit i den trappen sedan syrran flyttade dit...

Katten vårdas på djursjukhus, men det är fortfarande osäkert om hon kommer att klara sig...
Hur skulle det kännas för de här personerna att själva få en kniv i sig, eller bli biten av en hund???
Jag tror inte de härpersonerna är kapabla att tänka förnuftigt och känna ånger, de är så skadade att de kan göra vad som helst utan att det rör dem i ryggen. Nästa anhalt borde vara psyket för den/dem personen/personerna.

Att vi sedan har ett bostadsföretag som inte bryr sig ett dyft och bara slår ifrån sig ansvaret för sina hyresgäster och skyller allt på syrran, är ytterligare en omständighet som förbryllar mig.
Vi har bott hos Bromöllahem sedan 90-talet och aldrig haft klagomål på oss, ändå blir vi behandlade som om det är VI som är dåliga och ställer till problemen...
Bekymren försvann inte när de bad syrran sluta mata de hemlösa katterna utanför, snarare förvärrades situationen ytterligare, så att hennes privata katt, idi-märkt och med halsband och allt, nästan blev dödad!
Jag tror inte att hyresbolaget bara kan strunta i det här, det handlar om trakasserier, djurplågeri och en massa andra saker som man kan polisanmäla.

Jag har inte kunnat släppa tankarna på detta under hela helgen, jag har bara känt ett stort medlidande med katten och syrran, som har fått gå igenom mycket smärta och känt sig hotad den senaste tiden. ett fruktansvärt hat gentemot den eller dem som gjort det, att jag bara skulle vilja...
Men jag är inte en sådan människa som tror att allt går att lösa med våld. De ska ha sitt straff, men det blir andra som får bevisa om de är skylldiga eller icke skylldiga. Men inombords känner jag någonting helt annat...

Nu tar jag några dagars semester från det här och besöker goda vänner.