Sponsring, ingen bra idé, Lägg ner nu US!
Vad håller US egentligen på med???! Så lite bidragsgivare finns det ju trots allt inte, att vi inte kan och ska fortsätta söka pengar som vi hittills har gjort. Sponsring tycker jag inte US ska hålla på med, US börjar likna SRF upp idagen...
Man kanske skulle se det från den här sidan istället så löser man nog de ekonomiska problemen US har:
Titta på vilka rese- och boendekostnader US har haft det senaste året/åren. Bara flygresorna till och från Medlemsforum i Skellefteå måste ha överstigit 100 000 och då är jag nog väldigt generös... Till det kommer boendekostnaderna, även om folkhögskolor brukar vara relativt billiga. Jo, man får ju alltid in deltagaravgifter, men jag är övertygad om, att US skulle kunnat halvera kostnaderna betydligt med ett boende mer centralt och där medlemmarna hade kunnat åka tåg och om US hade bokat biljetterna betydligt tidigare än som nu skedde. SJ släpper sina billiga biljetter väldigt tidigt, då kan man få en enkel för 95kr Stockholm-Malmö, Stockholm-Göteborg t ex.
Sedan har vi börjat med ovanan att bo på dyra hotell, Almåsa Kursgård i Väster Haninge, som är svindyrt! Det kostar helt enkelt mer än det smakar.
Distrikt tar ut skyhöga deltagaravgifter för att kunna bo på lyxhotell och dyligt, ändå gnäller US över att de inte har pengar... Vad gör ni med dem? Bra verksamhet? Javisst, men för den sakens skull ska man inte mjölka pengar ur medlemmarna, när distrikt har det bra ställt och skulle kunna ta ut hälften så låg avgift istället för 600 eller 700.
Alltså, det är kanske en fördel om man sätter sig ner och kollar, vad har pengarna använts till? Bra aktiviteter eller dyra boenden och dyra resor? Jag skulle gissa på det senare faktiskt. Det finns så många bra och billiga boenden om man inte bara lägger aktiviteter inne i städerna. Nu ska man bo på Scandic hotell i Borlänge. Skitbilligt va? Istället för att då ta ett vandrarhem, bo i stugor eller på folkhögskolor och så hyr man konferenslokaler i närheten.
Sponsring, nejtack! säger jag. Sätt er istället ner och tänk igenom vilka onödiga utgifter det har blivit för US på sistone, titta på billigare boendealternativ, boka resor i tid och sätt er och sök pengar! Allt annat är bara chalali,chalala...
Jag har fått höra från riksstyrelseledamöter att US Skåne saknat bra ekonomiska rutiner och jag själv har trott att jag inte kan så mycket om ekonomi och bidragsansökningar. Men man bör aldrig kasta sten i glashus, det kan bli så fruktansvärt jobbigt då när man måste plocka upp allt glassplittret efter sig...
Visst, vi ska ha boenden där även medlemmar med flerfunktionshinder kan delta, men de boendena behöver nog inte kosta 895 per natt, eller hur?
Man kanske skulle se det från den här sidan istället så löser man nog de ekonomiska problemen US har:
Titta på vilka rese- och boendekostnader US har haft det senaste året/åren. Bara flygresorna till och från Medlemsforum i Skellefteå måste ha överstigit 100 000 och då är jag nog väldigt generös... Till det kommer boendekostnaderna, även om folkhögskolor brukar vara relativt billiga. Jo, man får ju alltid in deltagaravgifter, men jag är övertygad om, att US skulle kunnat halvera kostnaderna betydligt med ett boende mer centralt och där medlemmarna hade kunnat åka tåg och om US hade bokat biljetterna betydligt tidigare än som nu skedde. SJ släpper sina billiga biljetter väldigt tidigt, då kan man få en enkel för 95kr Stockholm-Malmö, Stockholm-Göteborg t ex.
Sedan har vi börjat med ovanan att bo på dyra hotell, Almåsa Kursgård i Väster Haninge, som är svindyrt! Det kostar helt enkelt mer än det smakar.
Distrikt tar ut skyhöga deltagaravgifter för att kunna bo på lyxhotell och dyligt, ändå gnäller US över att de inte har pengar... Vad gör ni med dem? Bra verksamhet? Javisst, men för den sakens skull ska man inte mjölka pengar ur medlemmarna, när distrikt har det bra ställt och skulle kunna ta ut hälften så låg avgift istället för 600 eller 700.
Alltså, det är kanske en fördel om man sätter sig ner och kollar, vad har pengarna använts till? Bra aktiviteter eller dyra boenden och dyra resor? Jag skulle gissa på det senare faktiskt. Det finns så många bra och billiga boenden om man inte bara lägger aktiviteter inne i städerna. Nu ska man bo på Scandic hotell i Borlänge. Skitbilligt va? Istället för att då ta ett vandrarhem, bo i stugor eller på folkhögskolor och så hyr man konferenslokaler i närheten.
Sponsring, nejtack! säger jag. Sätt er istället ner och tänk igenom vilka onödiga utgifter det har blivit för US på sistone, titta på billigare boendealternativ, boka resor i tid och sätt er och sök pengar! Allt annat är bara chalali,chalala...
Jag har fått höra från riksstyrelseledamöter att US Skåne saknat bra ekonomiska rutiner och jag själv har trott att jag inte kan så mycket om ekonomi och bidragsansökningar. Men man bör aldrig kasta sten i glashus, det kan bli så fruktansvärt jobbigt då när man måste plocka upp allt glassplittret efter sig...
Visst, vi ska ha boenden där även medlemmar med flerfunktionshinder kan delta, men de boendena behöver nog inte kosta 895 per natt, eller hur?
Det är dags att sluta diskutera å börja handla!
Det är dags att sluta diskutera och börja agera!
Vi har nu hundra gånger de senaste åren konstaterat att både US och SRF behöver en uppryckning, att organisationerna tappar medlemmar och medlemsengagemang, att folk går i samma cirklar vad gäller påverkansarbetet, dvs, färdtjänst och arbetsmarknad, som vi jobbat med år ut och år in utan att det hänt särskilt mycket. Vi har också konstaterat att en föryngring i SRF behövs, vi har t.o.m haft projekt för att få fler yngre att engagera sig och ta plats bland pensionärerna.
Vi har gjort en mängd konstateranden och fassnat i veckolånga debatter på mailinglistor, i taltidningar, på bloggar och liknande. Varför ser det då fortfarande ut som det gör? och varför sitter vi fortfarande och gnäller?
Vi som har så jävla många bra idéer jämfört med alla andra som nu är engagerade (tycker vi ju uppenbarligen eftersom vi gnäller på alla andra...), varför slår vi oss inte ihop då och gör någonting? Skriver en motion som slår ner som en bomb på SRF:s kongress hösten 2011? Skriver en lika explosionsartad motion till US Medlemsforum 2011 och ser till att det verkligen händer någonting?!
Jag har efter mitt inlägg på Skånes taltidning tröttnat på att debattera och försöka få sittande styrelsefolk att lyssna, för det går inte, har ingen effekt, om man inte rent ut sagt "rövslickar" folk och håller med om allt till 100%. Det är lik alönlöst som att försöka debattera med vår sittande regering.
Allt vårt gnäll, alla våra förslag på ändringar, alla våra åsikter, MÅSTE helt enkelt framföras i motioner, som verkligen behandlas på ett årsmöte/en kongress och vi måste se till att ändra på SRF:s nuvarande representationsdemokrati, så att även yngre blir valda till ombud i större utsträckning och får åka på kongresserna, eller kan sitta hemma och rösta via Internet eller telefon! Jag tycker det är fegt av SRF att inte prova de varianterna.
Lika dant är det i US. Vi måste se till att vi som tycker annorlunda jämfört med våra förtroendevalda, åker på årsmötena och vågar säga vår åsikt. US ska vara till för alla, står det alltid i årsmöteshandlingarna, då ska också alla kunna säga sin åsikt utan att vara rädda för att bli släpade i smuts eller bli dumhetsförklarade för resten av sitt US-liv av förtroendevalda som tror att de är gudar!
Är vi missnöjda med förtroendevalda, måste vi välja in andra, vi måste vara fler som vill att de här organisationerna ska leva vidare med nya friska krafter, med nya friska idéer och se till att alla får komma till tals som vill det!
Vad hjälper långa debattinlägg egentligen om vi låter det stanna där? Är vi inte fega i sådana fall, som inte går vidare med vad vi tycker till högre ort, utan gömmer oss bakom datorskärmen och tangentbordet, för att det är enklast?
Eller, tänker alla som jag har gjort många gånger: "man vill ju inte alltid vara ensam om att tycka och framföra saker, vi måste vara många för att få genomslagskraft mot de som styr"?
Jag tror att det är så och då kan vi stå och stampa på ruta ett i all oändlighet och kasta skit på varandra tills vi inte orkar längre för att vi fått ont både i armarna och i käften... Faktum är ju att man kan få skrivkramp ibland efter allt tjafsande och debatterande som inte leder någonstans egentligen...
Men visst, frustrationen kan ibland växa en över huvudet, tills man bara måste skriva av sig och låta alla andra få veta hur jävla förbannad och less man är på att folk gjort si eller så, eller inte gjort alls...
Den viktigaste frågan är egentligen:
Vad är viktigast?
Att få bort folk vi inte gillar för hur de sköter det organisatoriska, påverkansarbetet, styrelsearbetet, medlemsrekryteringen eller hemsidan? (För de personliga motsättningarna man har med folk kan man lämna därhän i sammanhanget, för det hör inte hit).
Eller, är det viktigast att tala om hur dåligt alla andra gör saker?
Är det viktigast att jobba för våra rättigheter tillsammans och sträva mot samma mål?
Eller är det viktigast att själv ha en styrelseplats, att själv få styra, att själv få "stå i rampljuset" och sedan få all skit över sig från missnöjda medlemmar???
Det viktigaste för mig är:
* Att SAMARBETET måste fungera i vått och tort!
* Att vad man tycker om folk som personer MÅSTE lämnas utanför det organisatoriska arbetet!
* Att vi påverkar samhället utåt och kämpar för våra rättigheter, inte krigar internt om vem som ska ha den ena eller den andra styrelseplatsen eller något annat förtroendeuppdrag.
* Att man själv kommer med förslag på andra om man är missnöjd med sittande förtroendevalda (om man nu hittar några som är intresserade, vilket inte är så lätt numera).
* Att alla som vill, kan och har möjlighet ska kunna delta i någon form på de högsta beslutande organen och framföra sina åsikter utan att man måste göra sig intressant i lokalföreningarna för att bli vald till ombud.
Samt, att US faktiskt respekterar allas åsikter utan att kasta skit på folk efteråt. US har ett bra demokratiskt system, då ska också alla kunna utnytja det utan att bli nedvärderade för att man tycker som man gör.
Vi har nu hundra gånger de senaste åren konstaterat att både US och SRF behöver en uppryckning, att organisationerna tappar medlemmar och medlemsengagemang, att folk går i samma cirklar vad gäller påverkansarbetet, dvs, färdtjänst och arbetsmarknad, som vi jobbat med år ut och år in utan att det hänt särskilt mycket. Vi har också konstaterat att en föryngring i SRF behövs, vi har t.o.m haft projekt för att få fler yngre att engagera sig och ta plats bland pensionärerna.
Vi har gjort en mängd konstateranden och fassnat i veckolånga debatter på mailinglistor, i taltidningar, på bloggar och liknande. Varför ser det då fortfarande ut som det gör? och varför sitter vi fortfarande och gnäller?
Vi som har så jävla många bra idéer jämfört med alla andra som nu är engagerade (tycker vi ju uppenbarligen eftersom vi gnäller på alla andra...), varför slår vi oss inte ihop då och gör någonting? Skriver en motion som slår ner som en bomb på SRF:s kongress hösten 2011? Skriver en lika explosionsartad motion till US Medlemsforum 2011 och ser till att det verkligen händer någonting?!
Jag har efter mitt inlägg på Skånes taltidning tröttnat på att debattera och försöka få sittande styrelsefolk att lyssna, för det går inte, har ingen effekt, om man inte rent ut sagt "rövslickar" folk och håller med om allt till 100%. Det är lik alönlöst som att försöka debattera med vår sittande regering.
Allt vårt gnäll, alla våra förslag på ändringar, alla våra åsikter, MÅSTE helt enkelt framföras i motioner, som verkligen behandlas på ett årsmöte/en kongress och vi måste se till att ändra på SRF:s nuvarande representationsdemokrati, så att även yngre blir valda till ombud i större utsträckning och får åka på kongresserna, eller kan sitta hemma och rösta via Internet eller telefon! Jag tycker det är fegt av SRF att inte prova de varianterna.
Lika dant är det i US. Vi måste se till att vi som tycker annorlunda jämfört med våra förtroendevalda, åker på årsmötena och vågar säga vår åsikt. US ska vara till för alla, står det alltid i årsmöteshandlingarna, då ska också alla kunna säga sin åsikt utan att vara rädda för att bli släpade i smuts eller bli dumhetsförklarade för resten av sitt US-liv av förtroendevalda som tror att de är gudar!
Är vi missnöjda med förtroendevalda, måste vi välja in andra, vi måste vara fler som vill att de här organisationerna ska leva vidare med nya friska krafter, med nya friska idéer och se till att alla får komma till tals som vill det!
Vad hjälper långa debattinlägg egentligen om vi låter det stanna där? Är vi inte fega i sådana fall, som inte går vidare med vad vi tycker till högre ort, utan gömmer oss bakom datorskärmen och tangentbordet, för att det är enklast?
Eller, tänker alla som jag har gjort många gånger: "man vill ju inte alltid vara ensam om att tycka och framföra saker, vi måste vara många för att få genomslagskraft mot de som styr"?
Jag tror att det är så och då kan vi stå och stampa på ruta ett i all oändlighet och kasta skit på varandra tills vi inte orkar längre för att vi fått ont både i armarna och i käften... Faktum är ju att man kan få skrivkramp ibland efter allt tjafsande och debatterande som inte leder någonstans egentligen...
Men visst, frustrationen kan ibland växa en över huvudet, tills man bara måste skriva av sig och låta alla andra få veta hur jävla förbannad och less man är på att folk gjort si eller så, eller inte gjort alls...
Den viktigaste frågan är egentligen:
Vad är viktigast?
Att få bort folk vi inte gillar för hur de sköter det organisatoriska, påverkansarbetet, styrelsearbetet, medlemsrekryteringen eller hemsidan? (För de personliga motsättningarna man har med folk kan man lämna därhän i sammanhanget, för det hör inte hit).
Eller, är det viktigast att tala om hur dåligt alla andra gör saker?
Är det viktigast att jobba för våra rättigheter tillsammans och sträva mot samma mål?
Eller är det viktigast att själv ha en styrelseplats, att själv få styra, att själv få "stå i rampljuset" och sedan få all skit över sig från missnöjda medlemmar???
Det viktigaste för mig är:
* Att SAMARBETET måste fungera i vått och tort!
* Att vad man tycker om folk som personer MÅSTE lämnas utanför det organisatoriska arbetet!
* Att vi påverkar samhället utåt och kämpar för våra rättigheter, inte krigar internt om vem som ska ha den ena eller den andra styrelseplatsen eller något annat förtroendeuppdrag.
* Att man själv kommer med förslag på andra om man är missnöjd med sittande förtroendevalda (om man nu hittar några som är intresserade, vilket inte är så lätt numera).
* Att alla som vill, kan och har möjlighet ska kunna delta i någon form på de högsta beslutande organen och framföra sina åsikter utan att man måste göra sig intressant i lokalföreningarna för att bli vald till ombud.
Samt, att US faktiskt respekterar allas åsikter utan att kasta skit på folk efteråt. US har ett bra demokratiskt system, då ska också alla kunna utnytja det utan att bli nedvärderade för att man tycker som man gör.
Vad är det för kul med telefontrakasserier?
Jag förstår inte riktigt tjusningen med att telefontrakassera någon... Den personens liv måste vara fruktansvärt händelselöst, eller så har personen problem och kanske skulle uppsöka en psykolog eller kurator. Tror inte heller att personen fattar att vederbörande kan spåras, även om personen har hemligt nummer...
Om det är så att man retar sig på mig av en eller annan anledning, så är det väl bättre att göra somjag, skriva av sig på en blogg eller i ett argt mail till mig, det gör ingenting, jag kan ta det. Man kan inte ällskas av alla... Har man ett behov av att tjuvringa så kan manju göra det till personer man inte känner, eller helst försöka hitta på någon annan sysselsättning tycker jag, eftersom telefontrakasserier är olagligt.
Klart att jag också busringde, men då var jag tonåring och busringde till företag och liknande, inte till bekanta eller privatpersoner.
Men... fortsätt gärna om det roar dig! Tycker mest bara synd om dig!
Om det är så att man retar sig på mig av en eller annan anledning, så är det väl bättre att göra somjag, skriva av sig på en blogg eller i ett argt mail till mig, det gör ingenting, jag kan ta det. Man kan inte ällskas av alla... Har man ett behov av att tjuvringa så kan manju göra det till personer man inte känner, eller helst försöka hitta på någon annan sysselsättning tycker jag, eftersom telefontrakasserier är olagligt.
Klart att jag också busringde, men då var jag tonåring och busringde till företag och liknande, inte till bekanta eller privatpersoner.
Men... fortsätt gärna om det roar dig! Tycker mest bara synd om dig!
