musikannso

Omtumlande sommar!

Det började bra i maj med högsommarvärme och fågelkvitter. Sedan, var det som om allt gick, och skulle gå fel...

Blodtrycket började spöka, dialysmaskin gick sönder, påsar gick sönder, apoteket strulade till det med medicinerna, jag fick djävulsk huvudvärk och yrsel...Ted, min katt, blev dålig och fick åka till veterinären, magen började krångla, huvudvärken fortsatte, värmen försvann och ersattes med höstväder i juli månad...

Sedan, såg livet ut att ljusna. Mina värden blev bättre, Ted mådde bättre och hans sköldkörtelvärde var plötsligt jättebra.

Livet började le mot mig, men jag var inte värd ett sådant leende...Plötsligt, blev min högt älskade vovve sjuk, fick springa ut och in med honom i nästan två dygn innan vi kom till Helsingborgs djursjukhus...Där konstaterades blodiga diaréer och kräkningar, men för övrigt verkade han må bra, men fick näringsdropp och det togs en massa prover, som vi ännu inte fått svaren på. Han har varit inlagd där sedan i fredags och imorgon får jag veta om han får komma hem, om han behöver någon antibiotika eller liknande...Men det har hänt lite för mycket nu för att det ska vara riktigt hälsosamt för någon...Jag känner väl att måttet snart är rågat och hade det inte varit för alla fina vänner och min pojkvän under de här tre senaste dygnen, så vetifan hur jag hade klarat av det här, för så stark är jag inte som jag kanske verkar på ytan...Den ångest jag har känt under helgen över allt som hänt denna misserabla sommar, den har nästan fått mig att lägga mig, trots det budskap jag förde ut sist jag skrev...Men det finns gränser även för Annso, det finns det för alla människor.

Men jag tror inte jag ska sätta mig och skriva några memoarer, för de skulle bara bli fyllda med den ena tragiska händelsen efter den andra, och vem vill läsa sånt???

Ljusglimtar finns och har alltid funnits, men det har nästan alltid hänt saker som har dämpat den fullständiga lyckan...

Men nu kan jag bara bli lycklig om min vovvselovvsing får komma hem och bli frisk och kry igen!

Min pojkvän, familj, Teddy och mina vänner betyder mycket, men min älskade pälsboll, ger mig någonting som ingen människa i världen förmår ge mig och det är jättestort för mig! Ett liv utan honom just nu, när allt annat med njurar, sjukhus och mediciner står mig upp över huvudet, kan jag inte föreställa mig!!!

Att få gå ut med honom och ta en promenad, eller jobba ner till affären, centrum eller någon annanstans, ger mig en frihetskänsla och minst ett leende och skratt varje dag!

Kom hem till mig vovven, för jag behöver dig! Jag vill se dig vifta på svansen, höra dig komma på morgnarna och gosa fnysa och gäspa högt och ljudligt för att väcka matte! Jag vill gå våra favoritrundor och glädjas med dig i dina glädjesprång och se dig rulla runt i gräset och frusta av välbefinnande och sedan ruska på dig allt vad du orkar!

Jag vill att du ska jobba tillsammans med mig på det där försiktiga och omtänksamma sättet som du gör och få mig att le åt din omtänksamhet och vilja att vara matte till lags... Målle, du är helt enkelt bäst!!

Matte älskar dig, bara så du vet!