musikannso

Har varit på funktionärsutbildning med SRF Skåne i helgen på Solhaga. Den var jättelyckad faktiskt, med Jimmy Pettersson och Mikael Strömberg som föreläsare och ombudsmän för Region Syd.

Nästan alla lokalföreningar var representerade och vi pratade bl.a om varför SRF behövs, vilka framgångar vi haft inom påverkansarbetet, att det t ex var SRF som ordnade så vi fick handikappersättningen och US fixade kostnadsfri nummerupplysning t ex, där US staplade telefonkataloger utanför dåvarande Televerket

Sedan hade vi grupparbete och fick en handlingsplan, där vi utifrån 11 frågor, fick göra upp en plan för vad SRF skulle jobba med, vilka som då var vår motpart, respektive samarbetspartner. Vi valde ett påverkansområde eftersom frågorna mest lämpade sig för det. Och eftersom jag tycker att kollektivtrafikresande och ledsagning är en av våra viktigaste frågor här i SRF Skåne, så tog vi i gruppen det som exempel i handlingsplanen. Andra grupper valde också resande inom Skånetrafiken, fast med andra inriktningar. Så det var ju lite kul, att samtliga tyckte detta var en av de viktigaste frågorna. I den här handlingsplanen ställdes också frågan hur man kan engagera medlemmarna. Vi tyckte att det i ett sådant här sammanhang är ganska lätt att göra en utåtriktad kampanj och engagera hela distriktet. Vi i distriktsstyrelsen får informera lokalföreningarnas styrelser och/eller medlemmar, på vilket/vilka sätt man kan vara med och bidra i en sådan kampanj. Någon vill kanske skriva pressmeddelande, någon vill kanske dela ut flygblad på Skånetrafikens bussar. Någon vill kanske hjälpa till att "ledsaga" ansvariga inom Skånetrafiken och ARbetsmiljöverket t ex, som har beslutat om de här kontantfria resandet inom Skåne etc etc. Så detta kan bli hur stort som helst om man vill och jag tror även att detta är något som intresserar, inte bara medlemmar i SRF, utan även allmänheten, då inte bara synskadade drabbas av dessa brister.

 

Sedan pratade vi ekonomi, hur man ska finansiera verksamheten i framtiden osv. Vi diskuterade även styrelsens roll kontra medlemmarnas uppgift, dvs vad de kan bidra med. Vi pratade såklart också om medlemsrekrytering och hur vi ska marknadsföra oss.

Bl.a, nämndes Facebook som en bra och viktig informationskanal, Syncentralerna i viss mån, men eftersom det ser så olika ut i landet, hur mycket stöd och hjälp man får från dem och hur mycket de är beredda att släppa på sekretessen, så är detta inte ett tillförlitligt sätt att rekrytera medlemmar på, även om man såklart ska fortsätta föra dialoger med SC.

Vi pratade också om det här med att lägga möten på dagtid/vardagar, istället för kvällar och helger.

Vi kom väl fram till att det är lättare för lokalföreningar att ha möten på kvällstid/helger, men det kom också fram att det inte gör att folk har lättare för att komma på mötena, bara för att de ligge rpå dessa tider, eftersom man kanske har familj, barn och andra sysselsättningar som är, eller känns "viktigare" ibland, än att delta på styrelsemöten.

I distriktsstyrelsen, handlar det många gånger om att representanter från bank och andra, ibland behöver närvara, som på vårt möte nu i juni t ex. Ett annat argument är de långa reseavstånden, som gör att vissa av oss kommer hem väldigt sent, om vi ska ha livemöten mitt i veckan på kvällstid.

Sedan pratade vi faktiskt också om att om man gjorde sig mer oberoende av personalen på kansliet, så kunde man lägga möten på andra tider och andra platser, så att man någon gång träffas på en helt annan ort t ex.

 

Det var verkligen ett bra upplägg och en av de bättre funkisar jag varit på, därför att vi verkligen belyste SRF ur alla vinklar och vrår och för att även yngres förslag tillvaratogs och uppskattades. Vi hade med en kille som var barnbarn till en av deltagarna. Han var bara 22 år och hade fram till kursen varit väldigt skeptisk till SRF, som så många andra yngre, men han ändrade defernitivt uppfattning under helgen. Han hade också mycket bra förslag, tankar och idéer.

 

 

Vi konstaterade med viss stolthet, att vi kommit väldigt långt i yngresatsningarna, med tanke på att vi är två unga tjejer nu som sitter i distriktsstyrelsen, vi har jobbat länge och framgångsrikt med yngreprojektet som från början bara lockade tre medlemmar, men som nu har fullt på aktiviteterna. Men jag poängterade också, att det var oerhört viktigt att yngreverksamheten vävdes in i den ordinarie verksamheten och att aktiviteterna skulle mestadels vara öppna för alla, för det går inte alltid att dra en gräns för vad en 70-åring, respektive en 20-åring är intresserad av.

Detta uppskattades av de lite äldre, som klagade på att de inte kunnat följa med på vissa aktiviteter som de tyckt varit kul.

Givetvis hade vi även tillfälle att umgås, ta ett glas eller två och flumma ut i de mest knäppa och roliga diskussioner på icke schemalagd tid. Så sömnen blev det väl lite si och så med, men stämningen var på topp, även om vädret inte var på sitt bästa humör...
Personalen på Solhaga var också verkligen fantastisk på alla sätt och vis, trots att det är nya ägare. Men de har verkligen gjort sitt bästa för att Solhaga ska hålla sin standard från förr, vilket det synnerligen gör!
Att organisationer som SRF, valt att inte ha någon ledarhundsverksamhet där, tycker jag är ytterst beklagligt, då man skulle kunna tjäna både pengar och tid på att lägga kurser där, speciellt för oss som bor i Södra Sverige. Bättre ställe kan man ju inte vara på!

För att prata om någonting helt annat, så har jag länge legat i en jobbig svacka vad gäller mina njurvärden, bisköldkörtelvärden osv. Nu har det börjat vända och mitt pth, har gått ner till en hyfsat bra nivå. Nästa steg kommer förmodligen att bli, att jag åter blir uppsatt på transplantationslistan och inom kort kan komma att få en ny njure, om kroppen sköter sig!
Det har varit på tal att jag skulle kunna få börja med bloddialys, vilket jag verkligen inte sett fram emot, då jag dels har min ledarhund att tänka på, dels vet jag av erfarenhet från andra, att man inte mår speciellt bra av den sortens dialys, blir väldigt trött och orkeslös t ex.
Det har verkligen varit en fasa jag gått och burit på, så idag föll en stor sten från mitt hjärta!
Nu känns det ganska härligt att leva igen trots allt!