musikannso

Försäkringskassan slår undan benen för den som har en sjukdom eller funktionsnedsättning!

Idag kan man höra på Ekot att Försäkringskassan gör för snäva tolkningar av regelverket, när det gäller att utförsäkra personer som är sjuka eller har en funktionsnedsättning. Det kan jag verkligen skriva under på!

Jag har tidigare belyst FK:s argument när det gäller mig, att jag inte har rätt till sjukersättning fast jag bevisligen är sjuk idag och kommer att vara det så länge jag lever, i högre eller lägre grad. Och det är just detta, att man faktiskt inte VET hur jag kommer att må efter transplantationen som jag inte får behålla min sjukersättning. För TÄNK om jag skulle vara friskare än jag är idag, då kan jag ju t.o.m kanske jobba ännu mer än jag gjorde förut...

Jag gick ner från deltid till halvtid när jag jobbade för ett antal år sedan. Det fanns en anledning till att jag gjorde det.

Endast 13% av alla synskadade som har jobb idag, jobbar heltid, resten del- eller halvtid, det är ett faktum. Vardagen tar längre tid när man inte ser, är man beroende av färdtjänst tar det defernitivt tid, för jag kan inte få bilar precis när jag vill ha dem, speciellt inte inom Samres. Jag kan tvingas åka mycket tidigare på morgonen och komma hem mycket senare, än om jag kunde ta mig fram med egen bil, cykel eller åka kollektivt.

Ja, att åka kollektivt hade jag kanske kunnat göra, om automater, utrop och ledsagning hade fungerat så oändligt mycket bättre, men det gör det inte.

Och trots att handikapporganisationer jobbat gentemot arbetsförmedlingen och FK i många herrans år, så är arbetsgivare fortfarande rädda för att anställa personer med funktionsnedsättningar.

Så vad händer då om några år, när jag fått min njure och allt fungerar bra? Jo, jag får leva på existensminimum och söka jobb i kanske ett par år innan jag får något.

Dessutom är det väldigt få som blir totalt sjukdomsfria efter en njurtransplantation. FK inser inte att det krävs ganska tuff medicinering, att man tvingas gå på regelbundna läkarbesök och provtagningar, PLUS att man då har en synnedsättning som begränsar ens möjligheter att helt på egen hand ta sig fram i samhället, att utföra hushållsarbete och liknande, samtidigt som man ska orka jobba...

Läkarna kan ju inte heller med säkerhet säga, att jag inte kan jobba om några år, men jag vet ju hur verkligheten ser ut, jag vet hur min syrra har haft det. Men den parralellen får man inte dra, den har ingen betydelse.

Nu ska jag sitta och skicka in papper varje månad till Socialförvaltningen för att få pengar, bara det är ju en tidsödande sak, eftersom jag förmodligen måste ha hjälp med det. Men försäkringskassan kanske har tid att komma hem till mig en gång i månaden och hjälpa till...?

Så har Socialtjänsten mage och fråga om jag inte kan låna pengar av någon så länge! Va? Skulle jag låna till en hyra på 4000 av någon annan?! Va fan tror de egentligen?! Att mina vänner eller anhöriga är miljonärer??? Snacka om att försöka hitta kryphål för att slippa skynda på saker och ting och anstränga sig lite...

Jag tycker det är skandal som det svenska samhället har blivit! Kan du inte plugga i 10 år, om du inte kan jobba heltid och tjäna ihop till ditt levebröd, ja, då är du ingenting värd! Den som redan går på knäna ska krypa fram, tigga och be för att få pengar och för att bli accepterad som en vanlig människa, fy fan!

Det är så vår fina allians vill ha det! Vår käre statsminister satt på partiledardebatten och skröt om hur många han hade sett till gick från sjukskrivning till andra åtgärder. Vilka åtgärder, Fredrik Reinfelt? Har du en aning om vart alla hamnar som idag inte får sjukersättning? Jo, de hamnar mellan stolarna, de hamnar i ett ännu större utanförskap, än när man fick sin sjukersättning, som jag banne mig anser att man har rätt till om man är sjuk, oavsett om man kan jobba om fem eller tio år!

Nu hamnar folk istället på olika verksamheter, eller får leva på vaten och bröd för att kunna försörja sig, vilket i sig, ju kan leda till att människor mår psykiskt dåligt...

Är man sjuk och samtidigt tvingas slåss mot myndigheter som ingenting begriper, att strida för sina pengar i ett välfärdssamhälle, som Sverige sägs vara, ja, då mår man dåligt, det kan jag intyga!

Jag hoppas innerligt att de själva en dag råkar ut för samma sak, fast det gör de ju aldrig, för de har ju sin inkomst tryggad, får höga ersättningar för lägenheter och jag vet inte vad...

Nejtack!

Det finns ingen rättvisa, det finns inget som heter HÄNSYN OCH INDIVIDUALITET, det finns bara ett stort gap mellan fattig och rik, mellan frisk och sjuk...