musikannso

Vissa lyfter skrot, - andra lyfter lådor...

Antingen så kan jag inte räkna, eller så har Baxter som levererar dialysvaror fått storhetsvansinne och ville slå på stort när det gäller att leverera kartonger...Det gick i alla fall knappt inte att ta sig in i mitt förråd efter deras leverans och vissa kartonger stod som lutande tornet i Pisa...

Så vad gör man? Jo, större delen av dagppåsarna bärs in och placeras i en något rakare stapel i min hall av tyngdlyftaren Annso...

Vissa lyfter skrot, - andra lyfter lådor. Och Kom inte och säg att jag inte får någon träning, eller att jag har dålig kondision för det har jag banne mig inte!

Förutom detta styrketräningspass, har jag sprungit ett antal gånger upp och ner i trapporna med sopppåsar och sopsäckar, gått en härlig långpromenad me vovven på eftermiddagen inkluderande lydnadspass med fokus på inkallningsövningar. Gick lysande, han var jätteduktig!

En glädjande sak var också att min mamma har besökt mig för första gången sedan i våras, sedan hon låg på sjukhuset och sedan hon fick syrgas i hemmet. Det var väldigt trevligt!

Jag känner mig nästan lycklig idag och trots att jag borde vara totalt svimmfärdig av trötthet vid det här laget, om man ska gå efter förra gångens provsvar, så känner jag mig, om inte pigg, så i alla fall PIGGARE än för en vecka sedan då jag mest av allt ville lägga mig ner och bara sova...

Var får jag all energin ifrån? Av kaffe? dialys? Mediciner? Trevliga upplevelser?

Kanske en kombination av alltihop?

Nja, att bära sju-åtta kartonger mellanförrådet och lägenheten vet jag inte om det var särskilt upplyftande, förutom lådorna i sig som jag ”lyfte upp”...men för övrigt känner jag ett slags lugn inombords just nu. För hur det än går i framtiden, så kan det ju knappast bli värre, eller?

Igårkväll var jag i alla fall förvirrad, eftersom slangsettet kom i oordning och maskinen tog vätska från en av de kalla påsarna istället för fårn den som låg på värmeplattan... Det var ingen trevlig känsla att vakna av frossa och katetern alldeles iskall! Phuuu! Så det var bara att skifta slangar vid 12-tiden på natten och sen kunde jag somna om igen. Nåja, det gick ju bra.

Nu sjunger snart min dator på sista versen, så den lär åka in på service inom kort. Men misströsta inte, kära bloggläsare, jag kommer att få en lånedator så att jag fortfarande kan hålla kontakten med omvärlden...För det där med telefon tycks inte vara acceptabelt längre om man vill kommunicera med folk...?

Nu är det bara tre dagar kvar till fredag, jippie!

Nej, inte för att jag då ska åka till pd-mottagningen och ta prover, även om det inte är otrevligt att åka dit...Jag och Målle blir så väl omhändertagna där. MEN, på kvällen väntas storfrämmande långväga ifrån och det blir inte en dag för tidigt! Tre veckor sedan sist och saknaden har varit enorm!

Önskar er alla där ute en bra vecka!

”Bättre att vara ute på hal is och ha det GLATT än att gå i lera och SÖRJA...”