Samhället vinner, - vi synskadade får nöja oss med det lilla...
Samhället vinner, - vi synskadade ska bara nöja oss med det lilla...
Ja, av allt att dömma tycker SRF att det är enklare att godta halvbra lösningar, att rövslicka istället för att sparka bakut och säga: "NEJ! Det här är inte ok!"
i så fall tror jag SRF kan vinka adjö till allt vad framgång och genomslagskraft heter.
En organisation som går ut och hyllar ett länstrafikbolag, som gör det svårare för oss att få en säker och trygg ledsagning, bara för att förbeställningstiden nu bara är två timmar! En sen då? Om ledsagningen inte kommer, vad har vi då vunnit på det???
Jo, det är bättre att tacka och hoppas på att det i framtiden löser sig ändå, än att direkt sätta ner foten och peka på helheten, att hela paketet måste fungera, inte bara en liten del av det.
Nu har EU sett till att vi har fått ett nationellt ledsagningssytem, något som SRF och US jobbat häcken av sig för i långa tider. Nu, när vi äntligen har nått en väldigt bra bit på väg, genom att Riksfärdtjänsten AB och Jernhusen har tagit över ledsagningen på 122 stationer i Sverige, ja då trilskas Skånetrafiken och Öresundstrafiken och säger: "vi vill inte vara med, vi har bättre villkor".
Förutom förbestälningstiden på två timmar, har de inga fördelar som inte Riksfärdtjänsten AB har, jo, att de också ledsagar mellan tåg och bussar, vilket Riksfärdtjänsten inte gör, ännu, men det kan ju faktiskt bli verklighet, om man påverkar rätt och inte uppmuntrar dem som vill försvåra för oss.
Skånetrafikens ledsagning har i många år fungerat uruselt, detta vet SRf:are i Skåne mycket väl, men man har nu börjat kasta över skulden på oss enskilda medlemmar och säger att det alltid är samma personer som det går åt helvete för hela tiden, istället för att erkänna att man själv kanske har fel och inte kan erkänna att jag och andra sompåpekat bristerna, kanske faktiskt har rätt.
Till och med folk som själva råkat ut för hur dåligt det är i praktiken, tycker att det var rätt att tacka Skånetrafiken för deras förbeställningstid och utomordentliga service. Det visar på att grupp trycket är lika stort inom SRF som någon annanstans i samhället. Tycker du si, så måste jag också göra det, annars blir jag utsatt för pajkastningar och personangrepp i debatterna... Sorgligt! är bara förnamnet...
Nej, snart vet man inte var man ska vara medlem någonstans för att kunna jobba med de frågor som intresserar mig, för vi gör bara oss själva till åtlöje hos myndigheter och andra, när dessutom de olika organisationerna, kommer med dubbla budskap istället för att samarbeta.
Den ena organisationen säger: "det här och det här fungerar inte, vi kräver de här och de här åtgärderna!" Sedan kommer en annan organisation, SRF, och säger: "Tack ska ni ha, det här fungerar jättebra!"
Vad ska folk tro???
Nej, nu ska jag ta tag i packandet igen så jag slipper irritera mig på dessa lekstugeorganisationer...
Ja, av allt att dömma tycker SRF att det är enklare att godta halvbra lösningar, att rövslicka istället för att sparka bakut och säga: "NEJ! Det här är inte ok!"
i så fall tror jag SRF kan vinka adjö till allt vad framgång och genomslagskraft heter.
En organisation som går ut och hyllar ett länstrafikbolag, som gör det svårare för oss att få en säker och trygg ledsagning, bara för att förbeställningstiden nu bara är två timmar! En sen då? Om ledsagningen inte kommer, vad har vi då vunnit på det???
Jo, det är bättre att tacka och hoppas på att det i framtiden löser sig ändå, än att direkt sätta ner foten och peka på helheten, att hela paketet måste fungera, inte bara en liten del av det.
Nu har EU sett till att vi har fått ett nationellt ledsagningssytem, något som SRF och US jobbat häcken av sig för i långa tider. Nu, när vi äntligen har nått en väldigt bra bit på väg, genom att Riksfärdtjänsten AB och Jernhusen har tagit över ledsagningen på 122 stationer i Sverige, ja då trilskas Skånetrafiken och Öresundstrafiken och säger: "vi vill inte vara med, vi har bättre villkor".
Förutom förbestälningstiden på två timmar, har de inga fördelar som inte Riksfärdtjänsten AB har, jo, att de också ledsagar mellan tåg och bussar, vilket Riksfärdtjänsten inte gör, ännu, men det kan ju faktiskt bli verklighet, om man påverkar rätt och inte uppmuntrar dem som vill försvåra för oss.
Skånetrafikens ledsagning har i många år fungerat uruselt, detta vet SRf:are i Skåne mycket väl, men man har nu börjat kasta över skulden på oss enskilda medlemmar och säger att det alltid är samma personer som det går åt helvete för hela tiden, istället för att erkänna att man själv kanske har fel och inte kan erkänna att jag och andra sompåpekat bristerna, kanske faktiskt har rätt.
Till och med folk som själva råkat ut för hur dåligt det är i praktiken, tycker att det var rätt att tacka Skånetrafiken för deras förbeställningstid och utomordentliga service. Det visar på att grupp trycket är lika stort inom SRF som någon annanstans i samhället. Tycker du si, så måste jag också göra det, annars blir jag utsatt för pajkastningar och personangrepp i debatterna... Sorgligt! är bara förnamnet...
Nej, snart vet man inte var man ska vara medlem någonstans för att kunna jobba med de frågor som intresserar mig, för vi gör bara oss själva till åtlöje hos myndigheter och andra, när dessutom de olika organisationerna, kommer med dubbla budskap istället för att samarbeta.
Den ena organisationen säger: "det här och det här fungerar inte, vi kräver de här och de här åtgärderna!" Sedan kommer en annan organisation, SRF, och säger: "Tack ska ni ha, det här fungerar jättebra!"
Vad ska folk tro???
Nej, nu ska jag ta tag i packandet igen så jag slipper irritera mig på dessa lekstugeorganisationer...
Vilken stressig tid!
Här sitter jag i min något stökiga lägenhet och vet inte riktigt i vilken ända jag ska börja...
Har lyckats lugna ner nerverna lite i eftermiddag, har sovit och läst. Målle har legat i den ena soffan och jag i den andra.
Egentligen borde jag flyttpacka och städa, men med tanke på hur min mage har mått, känner jag att jag nog måste ha lite mer krafter för att orka sätta igång.
Om knappt en vecka flyttar jag, känns lite overkligt, men samtidigt så enormt spännande! Dessutom ser jag fram emot att få träffa min pojkvän nästa vecka och en av mina kompisar som också har ledarhund och kommer på en snabbvisit ner till det nordöstra hörnet av Skåne en sväng mitt i flyttkaoset...:)
Igår var jag och köpte alla julklappar på en timme, det ni! Fick se Idol-Kalle också, men vågade inte gå fram för att få hans autograf... Blev nästan som en blyg tonåring! Min ledsagare tyckte jag skulle gå fram, men jag sa nej. Tyckte att både han och Erik var bra på olika sätt. Vinnarlåten gillar jag skarpt!
Nej, nu har jag skrivit färdigt för denna gången, må så grankott alla där ute!
Har lyckats lugna ner nerverna lite i eftermiddag, har sovit och läst. Målle har legat i den ena soffan och jag i den andra.
Egentligen borde jag flyttpacka och städa, men med tanke på hur min mage har mått, känner jag att jag nog måste ha lite mer krafter för att orka sätta igång.
Om knappt en vecka flyttar jag, känns lite overkligt, men samtidigt så enormt spännande! Dessutom ser jag fram emot att få träffa min pojkvän nästa vecka och en av mina kompisar som också har ledarhund och kommer på en snabbvisit ner till det nordöstra hörnet av Skåne en sväng mitt i flyttkaoset...:)
Igår var jag och köpte alla julklappar på en timme, det ni! Fick se Idol-Kalle också, men vågade inte gå fram för att få hans autograf... Blev nästan som en blyg tonåring! Min ledsagare tyckte jag skulle gå fram, men jag sa nej. Tyckte att både han och Erik var bra på olika sätt. Vinnarlåten gillar jag skarpt!
Nej, nu har jag skrivit färdigt för denna gången, må så grankott alla där ute!
Äntligen ny dator!!
Äntligen en ny dator!
Det känns bra att äntligen kunna surfa ordentligt, att datorn inte är seg och långsam som en snigel och att jag kan bära den med mig så jag kan anteckna på möten och annat!
Men, jag mår inte så bra... Magen jävlas, har haft problem med den nu i flera dagar, så halva vistelsen hos min pojkvän fick jag ägna åt att springa på muggen stup i kvarten...:(
Är dessutom irriterad på hon som har min nya lägenhet, för hon bokar ingen besiktning och kommer med det ena svepskälet efter det andra. Det är liksom baratio dagar kvar och folk har ju julledigt och annat, så det är inte så många dagar kvar att välja på. Så det gör mig också orolig och frustrerad, för innan lägenheten är besiktigad, får jag inga nycklar. Förstår mig inte på folk ibland!
Vinter har vi fått i alla fall! Hoppas det ligger kvar över julen också för en gångs skull...
Nu ska jag krypa ner i min varma sköna säng igen och vila och fundera på om magen tillåter att jag försöker vara lite givmild och köpa lite julklappar...*ler*
Det känns bra att äntligen kunna surfa ordentligt, att datorn inte är seg och långsam som en snigel och att jag kan bära den med mig så jag kan anteckna på möten och annat!
Men, jag mår inte så bra... Magen jävlas, har haft problem med den nu i flera dagar, så halva vistelsen hos min pojkvän fick jag ägna åt att springa på muggen stup i kvarten...:(
Är dessutom irriterad på hon som har min nya lägenhet, för hon bokar ingen besiktning och kommer med det ena svepskälet efter det andra. Det är liksom baratio dagar kvar och folk har ju julledigt och annat, så det är inte så många dagar kvar att välja på. Så det gör mig också orolig och frustrerad, för innan lägenheten är besiktigad, får jag inga nycklar. Förstår mig inte på folk ibland!
Vinter har vi fått i alla fall! Hoppas det ligger kvar över julen också för en gångs skull...
Nu ska jag krypa ner i min varma sköna säng igen och vila och fundera på om magen tillåter att jag försöker vara lite givmild och köpa lite julklappar...*ler*
I eftermiddag bär det äntligen iväg!
Det är en lugn och stilla luciamorgon. Kallt som bara den, men samtidigt väldigt friskt och skönt ute! Inte ett liv någonstans.
I eftermiddag åker jag och Målle till Eskilstuna och till min pojkvän. Ska bli underbart med lite andrum innan flytten och allt!
Får se om jag har något Internet när jag kommer hem, ska ju flytta och då flyttar dem bredbandet några veckor innan. Skulle så vara så önskar jag en riktig god och fröjderfull jul.
Är förhoppningsvis igång igen strax innan nyår.
I eftermiddag åker jag och Målle till Eskilstuna och till min pojkvän. Ska bli underbart med lite andrum innan flytten och allt!
Får se om jag har något Internet när jag kommer hem, ska ju flytta och då flyttar dem bredbandet några veckor innan. Skulle så vara så önskar jag en riktig god och fröjderfull jul.
Är förhoppningsvis igång igen strax innan nyår.
Lite smått och gott
Några dagar har gått sedan jag skrev sist. Har haft lite att pyssla med och så har jag varit lite krasslig i magen sedan igår morse...:(
Var hos dietisten i onsdags och fick mycket beröm för mina framsteg. I princip allt som vi kommit överens om att jag skulle ändra på, har jag ändrat på också. Hon var mycket nöjd, även om det inte syntes så mycket skillnad på vikten, men mina förändringar är ändå positiva för blodfetterna, blodsockret och för njurarna och kroppen i övrigt.
Sedan har vi då denna fantastiska "blindsvängen..." Man upphör aldrig att förundras... Kanske säger andra lika dant om mig, men skit samma...
Folk är så fruktansvärt rädda för nya saker!
Vill man slå ihop två synskadeorganisationer, så slår halva synskadesvängen bakut och tycker att man är stollig. Men sååå kan man väl ändå inte göra! Tänk om jag förlorar inflytande, eller tänk om ungdomarna inte får vara ungdomar längre, och vem vill jobba ihop med de där elaka pensionärerna???
Snälla nån!
Hur vore det om man istället kunde se fördelarna och inte bara måla fan på väggen?
Det skulle förmodligen lösa många problem med organisationstillhörigheter, medlemsavgifter, åldersgrupperingar och åldersindelningar som ändå är helt uppåt väggarna, åtminstone i US. 12 till 30 år... Vad har en så bred åldersgrupp gemensamt? Påverkansarbetet gentemot samhället? De sociala aktiviteterna? styrelsearbetet?
Jag har då aldrig sett någon 12-åring i någon styrelse, har heller aldrig sett någon 12-åring engagera sig intressepolitiskt. Vad har US att ge tonåringarna egentligen, som inte SRF:s barnlägerverksamhet och föräldrarutskottet kan ge dem? Dessa barnläger kan man åka på tills man fyllt 16. Hade det inte istället, om man nu envisas med att hålla på sina "revir", varit bättre om US:arna blivit medlemmar vid 16 års ålder istället?
Visst, det handlar om vissa bidrag som vi får in ju fler unga vi har osv, men vad kan vi ge dem som dem inte redan får där dem är medlemmar idag? Dvs i SRF?
US är dessutom alldeles för måna om att på sina medlemsskolor påtala vikten av att medlemmarna engagerar sig intressepolitiskt. Sådant ska man inte tvinga fram, det är fel ända att börja i för en ny medlem, anser jag, som kanske inte varit i kontakt med synskadade tidigare, som kanske nyss blivit synskadad eller något liknande.
Någon föreslog att man borde få kontakt med synskadade UTANFÖR de här organisationerna först, som ett slags jourhavande synskadad eller något liknande. SEN, om man vill, kan man gå med och få information om US och SRF. Nu är det ju nästan så att man i princip MÅSTE se till att alla synskadade kommer in i ändera organisationen, annars är man en "utböling".
Jag tycker då i så fall att det förslaget här ovan är mer riktigt. Man behöver kanske inte alltid vara intresserad av att gå med i en handikapporganisation bara för att man har en funktionsnedsättning och "behöver" träffa andra i samma situation. Jaa, det kanske man också behöver, men frågan är om alla kanske inte är redo för det om man precis blivit blind eller inte haft så mycket kontakt med andra synskadade tidigare.
Det tog fyra år från det att jag fyllt 12, alltså från det att jag var i "US-ålder", tills jag faktiskt gick med i organisationen och började åka på aktiviteter. Jag var inte ens intresserad av SRF:s barnlägerverksamhet trots åtskilliga telefonsamtal från ivriga, aktiva medlemmar.
Medlemsantalet sjunker i många ungdomsorganisationer, inte bara i handikapporganisationerna. Det måste ju finnas en mängd förklaringar till det. Dem som faktiskt är engagerade, aktiva och jobbar med påverkansarbete i US, den gruppen kan ni räkna på era fingrar och tår. De andra 350 medlemmarna, eller vad det kan vara, (har inga exakta medlemssiffror), varför gör dem inte lika dant tror ni?
Jag tror det handlar om att många bara betalar medlemsavgiften för att stödja organisationerna, en annan grupp är för unga och omedvetna och är bara intresserade av det rent sociala, man vill träffas, snacka och ha kul. Andra hinner inte vara med pga jobb, skola, familj och annat.
Hur många kan det vara i SRF som jobbar med påverkansarbete, styrelsearbete och sitter i olika utskott? Ingen aning, men betydligt fler än i US i alla fall.
Vad säger det oss? Vad säger det oss när organisationerna många gånger sitter och dubbelarbetar, t ex skickar in nästan exakt samma remissvar på en lss-utredning, eller samtidigt jobbar på sin egen planhalva för förbättrad flexibel personlig service i butiker? JO, att organisationerna istället borde gå samman och kämpa gemensamt!
SRF:arna som idag är i 35-årsåldern, har en gång varit aktiva i US och har stor erfarenhet av US-arbetet, påverkansarbetet, även ur ett ungdomsperspektiv, om det nu är viktigt att skilja på när ungdomar behöver ledsagning eller när en 60-åring behöver det.
US:arna i sin tur, är ju framtidens SRF, det är VI som faktiskt MÅSTE ta över en dag när dem 50- och 60åringarna som idag sitter i alla styrelserna i SRF, inte orkar längre!
Jag tror att US:arna har svårt att inse detta, att SRF är så mycket större, kan jobba med påverkansfrågorna på ett annat sätt och förmodligen också får större genomslagskraft, än en liten skara synskadade ungdomar på 3-400 medlemmar.
Att låta US bli en ungdomssektion i SRF igen, att ha olika grupper/nätverk där vem som än vill kan gå med och engagera sig, det är framtidens organisation om vi ska ha någon intresseorganisation för synskadade över huvud taget, som jag ser det.
Detta blev långt, men detta har jag kommit fram till under lång tids grubblande och diskuterande och fillosoferande och jag kan inte komma till någon annan slutsats, att det är såhär det kommer att bli, även om vissa inte tror på det eller vill det, för att man har skapat sitt eget "revir", både i SRF och US.
US:arna kallar SRF:arna för "de där..." och SRF:arna kallar US:arna lika dant. Löjligt, när vi har samma funktionsnedsättning, jobbar mot samma mål och en gång faktiskt var en enda intresseorganisation...
Var hos dietisten i onsdags och fick mycket beröm för mina framsteg. I princip allt som vi kommit överens om att jag skulle ändra på, har jag ändrat på också. Hon var mycket nöjd, även om det inte syntes så mycket skillnad på vikten, men mina förändringar är ändå positiva för blodfetterna, blodsockret och för njurarna och kroppen i övrigt.
Sedan har vi då denna fantastiska "blindsvängen..." Man upphör aldrig att förundras... Kanske säger andra lika dant om mig, men skit samma...
Folk är så fruktansvärt rädda för nya saker!
Vill man slå ihop två synskadeorganisationer, så slår halva synskadesvängen bakut och tycker att man är stollig. Men sååå kan man väl ändå inte göra! Tänk om jag förlorar inflytande, eller tänk om ungdomarna inte får vara ungdomar längre, och vem vill jobba ihop med de där elaka pensionärerna???
Snälla nån!
Hur vore det om man istället kunde se fördelarna och inte bara måla fan på väggen?
Det skulle förmodligen lösa många problem med organisationstillhörigheter, medlemsavgifter, åldersgrupperingar och åldersindelningar som ändå är helt uppåt väggarna, åtminstone i US. 12 till 30 år... Vad har en så bred åldersgrupp gemensamt? Påverkansarbetet gentemot samhället? De sociala aktiviteterna? styrelsearbetet?
Jag har då aldrig sett någon 12-åring i någon styrelse, har heller aldrig sett någon 12-åring engagera sig intressepolitiskt. Vad har US att ge tonåringarna egentligen, som inte SRF:s barnlägerverksamhet och föräldrarutskottet kan ge dem? Dessa barnläger kan man åka på tills man fyllt 16. Hade det inte istället, om man nu envisas med att hålla på sina "revir", varit bättre om US:arna blivit medlemmar vid 16 års ålder istället?
Visst, det handlar om vissa bidrag som vi får in ju fler unga vi har osv, men vad kan vi ge dem som dem inte redan får där dem är medlemmar idag? Dvs i SRF?
US är dessutom alldeles för måna om att på sina medlemsskolor påtala vikten av att medlemmarna engagerar sig intressepolitiskt. Sådant ska man inte tvinga fram, det är fel ända att börja i för en ny medlem, anser jag, som kanske inte varit i kontakt med synskadade tidigare, som kanske nyss blivit synskadad eller något liknande.
Någon föreslog att man borde få kontakt med synskadade UTANFÖR de här organisationerna först, som ett slags jourhavande synskadad eller något liknande. SEN, om man vill, kan man gå med och få information om US och SRF. Nu är det ju nästan så att man i princip MÅSTE se till att alla synskadade kommer in i ändera organisationen, annars är man en "utböling".
Jag tycker då i så fall att det förslaget här ovan är mer riktigt. Man behöver kanske inte alltid vara intresserad av att gå med i en handikapporganisation bara för att man har en funktionsnedsättning och "behöver" träffa andra i samma situation. Jaa, det kanske man också behöver, men frågan är om alla kanske inte är redo för det om man precis blivit blind eller inte haft så mycket kontakt med andra synskadade tidigare.
Det tog fyra år från det att jag fyllt 12, alltså från det att jag var i "US-ålder", tills jag faktiskt gick med i organisationen och började åka på aktiviteter. Jag var inte ens intresserad av SRF:s barnlägerverksamhet trots åtskilliga telefonsamtal från ivriga, aktiva medlemmar.
Medlemsantalet sjunker i många ungdomsorganisationer, inte bara i handikapporganisationerna. Det måste ju finnas en mängd förklaringar till det. Dem som faktiskt är engagerade, aktiva och jobbar med påverkansarbete i US, den gruppen kan ni räkna på era fingrar och tår. De andra 350 medlemmarna, eller vad det kan vara, (har inga exakta medlemssiffror), varför gör dem inte lika dant tror ni?
Jag tror det handlar om att många bara betalar medlemsavgiften för att stödja organisationerna, en annan grupp är för unga och omedvetna och är bara intresserade av det rent sociala, man vill träffas, snacka och ha kul. Andra hinner inte vara med pga jobb, skola, familj och annat.
Hur många kan det vara i SRF som jobbar med påverkansarbete, styrelsearbete och sitter i olika utskott? Ingen aning, men betydligt fler än i US i alla fall.
Vad säger det oss? Vad säger det oss när organisationerna många gånger sitter och dubbelarbetar, t ex skickar in nästan exakt samma remissvar på en lss-utredning, eller samtidigt jobbar på sin egen planhalva för förbättrad flexibel personlig service i butiker? JO, att organisationerna istället borde gå samman och kämpa gemensamt!
SRF:arna som idag är i 35-årsåldern, har en gång varit aktiva i US och har stor erfarenhet av US-arbetet, påverkansarbetet, även ur ett ungdomsperspektiv, om det nu är viktigt att skilja på när ungdomar behöver ledsagning eller när en 60-åring behöver det.
US:arna i sin tur, är ju framtidens SRF, det är VI som faktiskt MÅSTE ta över en dag när dem 50- och 60åringarna som idag sitter i alla styrelserna i SRF, inte orkar längre!
Jag tror att US:arna har svårt att inse detta, att SRF är så mycket större, kan jobba med påverkansfrågorna på ett annat sätt och förmodligen också får större genomslagskraft, än en liten skara synskadade ungdomar på 3-400 medlemmar.
Att låta US bli en ungdomssektion i SRF igen, att ha olika grupper/nätverk där vem som än vill kan gå med och engagera sig, det är framtidens organisation om vi ska ha någon intresseorganisation för synskadade över huvud taget, som jag ser det.
Detta blev långt, men detta har jag kommit fram till under lång tids grubblande och diskuterande och fillosoferande och jag kan inte komma till någon annan slutsats, att det är såhär det kommer att bli, även om vissa inte tror på det eller vill det, för att man har skapat sitt eget "revir", både i SRF och US.
US:arna kallar SRF:arna för "de där..." och SRF:arna kallar US:arna lika dant. Löjligt, när vi har samma funktionsnedsättning, jobbar mot samma mål och en gång faktiskt var en enda intresseorganisation...
Ny vecka - nya tag!
Så har en ny vecka tagit sin början då...
Igår gjorde jag något spännande... Jag blev guidad på mobilen av min pojkvän så att jag kunde gå och handla lite saker som hade tagit slut.
Jo, eftersom Ica bara erbjuder ledsagning här måndag- torsdag 10.00-15.00, så brydde jag mig ine ens om att fråga om hjälp igår för det skulle bara gjort mig irriterad om de nekat mig hjälp.
Jag vet ju ungefär var hyllorna finns med det jag skulle ha. Jag vet hur brödet ser ut som jag brukar köpa, makrillburkarna, kattsandpåsen osv. Däremot fick jag lite hjälp med hur jag skulle gå, vilken hylla osv.
Det gick bra!:) Kassörskan som jag känner rätt väl, (hon har hjälpt mig ett antal gånger), tyckte inte det var riktigt klokt, men vad gör man när en butikschef uppenbarligen tycker att jag kan svälta resten av dagarna och tiderna...?
Idag har det också varit full rulle! Jag har fått en ny ledsagare, eftersom en av mina förra har gått på mammaledigt. Hon verkade jättetrevlig. Har träffat henne innan eftersom min syrra också har henne som ledsagare.
Jag längtar till söndag! Då får jag träffa min pojkvän igen! :D
Igår gjorde jag något spännande... Jag blev guidad på mobilen av min pojkvän så att jag kunde gå och handla lite saker som hade tagit slut.
Jo, eftersom Ica bara erbjuder ledsagning här måndag- torsdag 10.00-15.00, så brydde jag mig ine ens om att fråga om hjälp igår för det skulle bara gjort mig irriterad om de nekat mig hjälp.
Jag vet ju ungefär var hyllorna finns med det jag skulle ha. Jag vet hur brödet ser ut som jag brukar köpa, makrillburkarna, kattsandpåsen osv. Däremot fick jag lite hjälp med hur jag skulle gå, vilken hylla osv.
Det gick bra!:) Kassörskan som jag känner rätt väl, (hon har hjälpt mig ett antal gånger), tyckte inte det var riktigt klokt, men vad gör man när en butikschef uppenbarligen tycker att jag kan svälta resten av dagarna och tiderna...?
Idag har det också varit full rulle! Jag har fått en ny ledsagare, eftersom en av mina förra har gått på mammaledigt. Hon verkade jättetrevlig. Har träffat henne innan eftersom min syrra också har henne som ledsagare.
Jag längtar till söndag! Då får jag träffa min pojkvän igen! :D
Äntligen en slappardag helt för mig själv!
Idag är det grått och ttrist väder ute. Passar mig perfekt, för jag vill mest bara slappa, läsa och kanske börja rölja ur lite i garderoberna inför flytten som närmar sig med stormstek!
Igår ägnade jag hela dagen nästan åt en konferens i Alvesta med Synskadades Riksförbund (SRF). Vi håller på med ett yngreprojekt som ska syfta till att engagera fler yngre i organisationen, för nu består organisationen till väldigt stor del av pensionärer och de yngre, som jag, har inte känt sig hemma i organisationen.
Det var en givande och trevlig konferens där jag också fick tillfälle att träffa några gamla vänner som jag umgicks en hel del med för ett par år sedan. Nu har vi fått kontakt igen och det känns jätteroligt!
HHar verkligen varit hurtig idag, var uppe och diskade efter frukost vid halv sju. Sen gick jag och lade mig igen... Har inte ägnat så stor uppmärksamhet åt köket den här veckan som jag kanske borde...:)
Nu e det dags för vovvepromenad!
Igår ägnade jag hela dagen nästan åt en konferens i Alvesta med Synskadades Riksförbund (SRF). Vi håller på med ett yngreprojekt som ska syfta till att engagera fler yngre i organisationen, för nu består organisationen till väldigt stor del av pensionärer och de yngre, som jag, har inte känt sig hemma i organisationen.
Det var en givande och trevlig konferens där jag också fick tillfälle att träffa några gamla vänner som jag umgicks en hel del med för ett par år sedan. Nu har vi fått kontakt igen och det känns jätteroligt!
HHar verkligen varit hurtig idag, var uppe och diskade efter frukost vid halv sju. Sen gick jag och lade mig igen... Har inte ägnat så stor uppmärksamhet åt köket den här veckan som jag kanske borde...:)
Nu e det dags för vovvepromenad!
Filmen var bra!
Ja, igår kväll var det alltså dags att kolla in den sista filmen i mileniumtrillogin om Lisbeth Zalander.
Mycket var direkt taget ur boken, en del annat var omgjort, tillagt och borttaget.
Det var inte så mycket action i den här som i den första och andra, men jag tyckte den var jättebra i alla fall!
Av mig får den åtta poppcorn av tio möjliga!
Trevlig helg!
Mycket var direkt taget ur boken, en del annat var omgjort, tillagt och borttaget.
Det var inte så mycket action i den här som i den första och andra, men jag tyckte den var jättebra i alla fall!
Av mig får den åtta poppcorn av tio möjliga!
Trevlig helg!
Känner mig hurtig!:)
Idag har jag varit och simmat och bassängtränat. Det var jätteskönt och röra på fläsket!:)
Ikväll ska jag på bio och se den sista filmen i Stieg Larsson-trillogin, "Luftslottet som sprängdes", och fylla på fläsket igen me lite chips och läsk...
Jag lovar att tala om vad jag tyckte om filmen. Har sett de andra också och läst böckerna och jag tycker alltihop har varit kanonbra!
Nu väntar dammsugaren på mig...:(
Ikväll ska jag på bio och se den sista filmen i Stieg Larsson-trillogin, "Luftslottet som sprängdes", och fylla på fläsket igen me lite chips och läsk...
Jag lovar att tala om vad jag tyckte om filmen. Har sett de andra också och läst böckerna och jag tycker alltihop har varit kanonbra!
Nu väntar dammsugaren på mig...:(
Föreläsning för polisen.
Oj! Idag har jag gjort någonting jävligt roligt!
Jag har föreläst för polisen om bemötande, otillgänglighet och hur jag blir bemött ute i samhället tillsammans med min ledarhund. Det var mycket givande och polisen ställde många bra frågor, som t ex varför synskadade inte kan få en kopia av en anmälan man gjort på punktskrift, eller tidsbokningar och liknande från landstinget?
Ja, det är en väldigt bra fråga, eftersom det t.o.m finns en lag som säger att vi har rätt till fullständig information på läsbart media...
Men, när inte ens läkare och andra inom Region Skåne får svara på mail som jag och andra skickar, då är det svårt... Mailen är ett jättebra sätt att kommunicera och ta del av information på. Där har jag alla anpassningar jag behöver, medans någon annan annars får läsa mina provsvar eller mina olika sjukhustider. OK, det funkar, men lite integritet vill man ju också ha även som synskadad.
Sånär t.o.m polisen ställer en sådan fråga, borde landstinget och FK också se till att man får utskick på rätt media.
Jag vet inte hur många undersökningar i svartskrift som jag fått från Försäkringskassan, för att dem ska bli bättre... Ja, om jag får dem i punkt så ska jag visst svara på dem!
Men som sagt, det var verkligen jätteroligt att föreläsa för polisen och jag hoppas att jag får möjlighet att göra om det igen!
Nu är jag så trött efter dagens äventyr, så nu blir det sofflocket med en bra bok. "Polisen och mannen som väntade på döden" av Gösta Unefäldt, hans böcker är skitbra!
Jag har föreläst för polisen om bemötande, otillgänglighet och hur jag blir bemött ute i samhället tillsammans med min ledarhund. Det var mycket givande och polisen ställde många bra frågor, som t ex varför synskadade inte kan få en kopia av en anmälan man gjort på punktskrift, eller tidsbokningar och liknande från landstinget?
Ja, det är en väldigt bra fråga, eftersom det t.o.m finns en lag som säger att vi har rätt till fullständig information på läsbart media...
Men, när inte ens läkare och andra inom Region Skåne får svara på mail som jag och andra skickar, då är det svårt... Mailen är ett jättebra sätt att kommunicera och ta del av information på. Där har jag alla anpassningar jag behöver, medans någon annan annars får läsa mina provsvar eller mina olika sjukhustider. OK, det funkar, men lite integritet vill man ju också ha även som synskadad.
Sånär t.o.m polisen ställer en sådan fråga, borde landstinget och FK också se till att man får utskick på rätt media.
Jag vet inte hur många undersökningar i svartskrift som jag fått från Försäkringskassan, för att dem ska bli bättre... Ja, om jag får dem i punkt så ska jag visst svara på dem!
Men som sagt, det var verkligen jätteroligt att föreläsa för polisen och jag hoppas att jag får möjlighet att göra om det igen!
Nu är jag så trött efter dagens äventyr, så nu blir det sofflocket med en bra bok. "Polisen och mannen som väntade på döden" av Gösta Unefäldt, hans böcker är skitbra!
Ingen välgörenhet för mig tack!
Jag avskyr när synskadeföreningar "tigger" pengar till förmån för oss synskadade! Det leder bara till att vi framstår som "tycka synd om-personer" hos allmenheten och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag vill att folk ska se mig som en individ, en person bland alla andra!
Detta gäller såväl på arbetsmarknaden som i skolan eller på bussen.
Söker jag jobb, då vill jag att arbetsgivaren ska koncentrera sig på min kompetens, mina betyg och vilka möjligheter som faktiskt finns. Arbetsgivare har möjlighet att lönebidragsanställa mig som funktionshindrad, alltså behöver det inte alls bli särskilt dyrt eller riskabelt, snarare blir det tvärtom nästan gratis arbetskraft.
Jag har jobbat som telefonist på en beställningscentral för färdtjänst- och sjukresor i Örebro när jag bodde där. Jag fick en dator precis som alla andra, med alla nödvändiga anpassningar,som punktdisplay, där jag kan läsa med fingarna det som kommer upp på skärmen. När någon ringde, visades på min display om det var ett färdtjänstsamtal eller ett sjukresesamtal. Sådant går också att anpassa.
Men jag vill inte att föreningar ska stå med en insamlingsbössa utanför Ica för att få pengar så att vi får fler synskadade i arbete, löjligt! Det funkar inte så! Eftersom vi är en minoritetsgrupp i samhället, måste vi möta arbetsgivarna och föra en dialog direkt med dem. Vad lönar det sig att gå via riksdagspolitikerna? De nämner ju aldrig personer med synnedsättningar som en resurs på arbetsmarknaden, när dem pratar om att gå från utanförskap till arbete. Där nämns bara ungdomar och sjukskrivna.
Fast det är klart... Alliansen tycker kanske det är bekvämt att synskadade och andra går hemma och gör ingenting. Samtidigt vill de försvåra för en att få sjukersättning och aktivitetsersättning, hmm...
Nåja, bara en liten parentes...
Det finns så mycket annat viktigt man kan samla in pengar till. Då är det betydligt vettigare att samla in pengar till synskadade i andra länder, eftersom dem oftast inte har käppar, punktmaskiner eller andra nödvändiga hjälpmedel som vi här i Sverige ser som självklara i vår vardag.
I andra länder får dem gå med träkäppar eller andra egenhändigt tillverkade käppar, de är inte alls lika bra att känna med som en riktig käpp.
Men nej, jag tycker inte att det är synd om synskadade, inte om mig i alla fall. Tycker det är viktigt att synskadeorganisationer tänker på det och vilka signaler man sänder utåt.
Detta gäller såväl på arbetsmarknaden som i skolan eller på bussen.
Söker jag jobb, då vill jag att arbetsgivaren ska koncentrera sig på min kompetens, mina betyg och vilka möjligheter som faktiskt finns. Arbetsgivare har möjlighet att lönebidragsanställa mig som funktionshindrad, alltså behöver det inte alls bli särskilt dyrt eller riskabelt, snarare blir det tvärtom nästan gratis arbetskraft.
Jag har jobbat som telefonist på en beställningscentral för färdtjänst- och sjukresor i Örebro när jag bodde där. Jag fick en dator precis som alla andra, med alla nödvändiga anpassningar,som punktdisplay, där jag kan läsa med fingarna det som kommer upp på skärmen. När någon ringde, visades på min display om det var ett färdtjänstsamtal eller ett sjukresesamtal. Sådant går också att anpassa.
Men jag vill inte att föreningar ska stå med en insamlingsbössa utanför Ica för att få pengar så att vi får fler synskadade i arbete, löjligt! Det funkar inte så! Eftersom vi är en minoritetsgrupp i samhället, måste vi möta arbetsgivarna och föra en dialog direkt med dem. Vad lönar det sig att gå via riksdagspolitikerna? De nämner ju aldrig personer med synnedsättningar som en resurs på arbetsmarknaden, när dem pratar om att gå från utanförskap till arbete. Där nämns bara ungdomar och sjukskrivna.
Fast det är klart... Alliansen tycker kanske det är bekvämt att synskadade och andra går hemma och gör ingenting. Samtidigt vill de försvåra för en att få sjukersättning och aktivitetsersättning, hmm...
Nåja, bara en liten parentes...
Det finns så mycket annat viktigt man kan samla in pengar till. Då är det betydligt vettigare att samla in pengar till synskadade i andra länder, eftersom dem oftast inte har käppar, punktmaskiner eller andra nödvändiga hjälpmedel som vi här i Sverige ser som självklara i vår vardag.
I andra länder får dem gå med träkäppar eller andra egenhändigt tillverkade käppar, de är inte alls lika bra att känna med som en riktig käpp.
Men nej, jag tycker inte att det är synd om synskadade, inte om mig i alla fall. Tycker det är viktigt att synskadeorganisationer tänker på det och vilka signaler man sänder utåt.
